Ett gömt behov

Återigen valde jag att göra om rubriken. Det får man ibland. Bilden visar en random lägenhet. Mitt första minne är helt enkelt hur jag springer omkring i vår Stockholms lägenhet som mamma och pappa har sålt, och vi städar ut, gissar jag. Jag springer omkring och ropar, och minns hur det ekade så himla roligt. Än idag, tack vare detta enda minne, vet jag något så när hur rummen låg. Men jag har inget minne av möbler eller dylikt, eftersom den var tomm när händelsen utspelade sig.