Håkan Juholt

Hörochhäpna, jag har förtroende för Håkan Juholt. Däremot har jag inget förtroende för svensk media och ett mycket lågt förtroende för svenskar i allmänhet. Jag har låtit bli att kommentera detta för att allting har varit så oklart, men nu kommer min kommentar.

Först och främst vill jag säga att Juholts fel inte verkar ha varit ett fel. Det verkar ha varit inga/oklara regler om vad som gäller vid ersättning för dubbelbosättning. Att reglerna är oklara kan inte han skyllas för, utan de rör sig om en fråga som faller tillbaka på de som stiftar reglerna kring dessa frågor. Vilka det är vet jag ärligt talat inte riktigt, men jag gissar att det handlar om folkvalda.

Sen kan man ifrågasätta sig om riksdagsledamöter ska ha rätt till att dra av dubbeltboende, de har ju ändå en lön på 56 000 kr i månaden (sedan kan det ju andra ersättningar komma, som tex partiordförande). Men det är en annan diksussion som vi borde ta upp med de folkvalda. Personligen tycker jag att de ska få det. Även om deras löner är höga bor många av människorna långt bort i landet, och dessa personer kan vi inte räkna med ska ha möjligheten/lusten att betala för tvåboenden. Så, om vi ska ha folk från hela landet måste vi nog ha något typ av ersättningssystem. En annan tanke skulle ju vara att staten på någotvist hade handa om boende för riksdagsmänen när de var i Stockholm, men de skulle förmodligen både vara besvärligt och dyrt.

För övrigt känner jag inte att min tillit till Håkan Juholt har försämrats, jag tycker han verkar saklig och vill prata politik, vilket jag uppskattar. Sen att han är rolig är bara ett plus i kanten, något som gillas.

Sen vill jag bara säga att det är väldigt lätt att sitta hemma och gnälla om giriga politiker. Det kallas politikerförakt och det kommer vi ingenstans med. Håll käften eller aggera, rösta, gör din röst hörd. Klart du får sitta hemma och gnälla, men jag lovar, ingenting förändras för det.

Stockholms bostadsmarknad saknar valfrihet (eller: "Tack och välkomen åter om 4 år")

Jag och Herr T går in på Stockholms bostadsförmededling. Den säger: "Tack och välkomen åter om 4 år." och detta blir jag så jävla less på.

För jag vill ha ett shysst boende utan att behöva köpa.

Nu är det väl inget större fel på vår lägenhet, förutom att den ligger så överjävligt till att det knappt räknas till Stockholm. 1:a oktober får vi försöka byta, och det blir det vi kommer satsa på. Ta oss till Hässelby Strand eller gård, då har man i alla fall t-bana, även om det är lååångt in till stan.

Men det som gör mig irriterad är följande; att de som inte köper har inte råd. Vi skulle ha råd, kanske inte med det flärdigaste eftersom vi inte vill överlåna oss och bränna alla sparpengar. Men det handlar inte om det. Det handlar om att ingen av oss vill äga vårt boende. Varken Herr T eller jag vill ha det ansvaret, de lånen, oron över ränteläget. Jag vill inte fundera på vad jag ska göra om toaletten går sönder; jag vet att jag kan ringa ett samtal och så fixar de det. Och jag behöver inte betala ett ruttet korvöre. Jag vill ha hyresrättens friheter, helt enkelt.

Men, den här jävla stan gör att man tvingas i att tänka i de banorna, och det är för jävligt. Det gör mig arg. Vart fan ligger valfriheten i det? Ibland hatar jag Stockholm.

RSS 2.0