Bild 22: En bild från en tid du saknar
Tiden i Sydafrika, den saknar jag. Här utsikt från "mitt" hus i kåkstaden där jag bodde.
Semester avslut
Jag har haft sköna dagar på Arholma, sol, bad och vin. Om några timmar åker vi tillbaka hem, och imorgon börjar allvaret med jobb igen. Det känns som jag de senaste dagaran även har tagit semester från blogg och socialamedier. Det är skönt, det kan behövas. Ett andrum, på något vis.
Semester har varit fin. Vi började i Värmland och hade ett intensivt scema, med mycket aktiviteter. Det var roligt, men tiden gick så klart fort. Sen hem några dagar för att åka till Prag, denna fantastiska stad. Och så vända i dörren igen och vara på Arholma nästan en vecka. Det jag saknar är väl några fler dagar hemma, men annars har det varit en fantastiskt fin semester. En av de bästa, måste jag säga. Men så kanske man säger varje år?
Nu är det tillbaka till vardagen och men den lite lätt börja jobba-ångest. Det handlar inte om att jag inte gillar mitt jobb, jag älskar det. Jag har bra pedagoger i min arbetsgrupp, kommer säkert få en super härlig barngrupp och det är ett utvecklande och stimulerande arbete. Nej, det handlar om att när man börjar arbeta så blir mitt liv, och mina rutiner, helt plötsligt styrt efter jobbet. Och det är ingen rolig känsla att gå tillbaka in i, att ens liv måste styras efter arbetstider. Men, imorgon vid den här tiden har den känslan försvunnit - då är det vardag igen.
Semester har varit fin. Vi började i Värmland och hade ett intensivt scema, med mycket aktiviteter. Det var roligt, men tiden gick så klart fort. Sen hem några dagar för att åka till Prag, denna fantastiska stad. Och så vända i dörren igen och vara på Arholma nästan en vecka. Det jag saknar är väl några fler dagar hemma, men annars har det varit en fantastiskt fin semester. En av de bästa, måste jag säga. Men så kanske man säger varje år?
Nu är det tillbaka till vardagen och men den lite lätt börja jobba-ångest. Det handlar inte om att jag inte gillar mitt jobb, jag älskar det. Jag har bra pedagoger i min arbetsgrupp, kommer säkert få en super härlig barngrupp och det är ett utvecklande och stimulerande arbete. Nej, det handlar om att när man börjar arbeta så blir mitt liv, och mina rutiner, helt plötsligt styrt efter jobbet. Och det är ingen rolig känsla att gå tillbaka in i, att ens liv måste styras efter arbetstider. Men, imorgon vid den här tiden har den känslan försvunnit - då är det vardag igen.
Bild 21: En person som alltid ställer upp för dig
Fina Matilda. Alltid där med ett gott ord, eller bara för att lyssna! <3
Bild 20: En bild på någon du bryr dig om
Jag bryr mig om alla som har fått en bild uppladdad här. Jag gjorde mitt val utifrån den som inte fått sin bild här, och som är en person jag bryr mig väldigt mycket om!
På hemväg från Norrtälje, och precis vad m...
På hemväg från Norrtälje, och precis vad man vill ha framför sig, en EPA-traktor...
Swing Tarturo och en minnesvärd kväll
Igår var det en fantastiskt kväll. Mamma berättade att det var ett swingband på dansbanan som spelade, hon hade hört två av medlemmarna uppträda i kyrkan och tyckt att de var fantastiskt bra, och ville gärna kolla på dem när de spelade. Jag tänkte att, ja, det skadar väl inte att gå dit. Så jag, Herr T och mamma promenerade upp till dansbanan för att tittta och lyssna på Swing Tarturo. Jag hade verkligen inte förväntat mig någonting, utan trodde helt ärligt att det skulle vara lite småtrist.
Men vad jag blev överaksad! Här hade vi ett fantastiskt tight band med en bra sångerska, som även spelade någon slags minitrumpet. Med sig hade hon en kille på gittar, en tjej på kontrabas och en kille på trombon. De spelade fantastiskt tight ihop, och de två timmarna var rena glädjen. En av de bästa konsterterna jag har varit på på länge! Man ville dansa, dansa, dansa, vilket jag dessvärre inte gjorde, utan jag satt där, typiskt svenskt och diggade med lite smått.
Alla var skickliga, men göteborgare på trombon, han, han var i en annan divesion. I hängselbyxor och gubbkeps och göteborska gick det inte bli att tänka på Håkan, vilken är en fantastisk komplimang bara det. Men sedan när han spelade så levde han sig in i musiken på ett sådant sätt att det var helt makalös. Både Herr T och jag blev uppslukade av hans karisma, scenärvaro och utstrålning att vi tyckte att det var givet att han var en lyssande stjärna. Och en förbannd duktigt trombonist som fick ljud att komma från trombonen som jag inte ens visste fanns. Att han hade steppskor, dansade swing och pratade så passande blygsamt gjorde inte saken sämre.
Så, om Swing Tarturo har turen att passera era breddgrader, ge de en chans, det är det verkligen värt.
Efter att konserten var slut, och efter en del velande, hamnade vi i den legendariska sjöboden i goda vänner lag. Det var en perfekt avslutning på kvällen, och det blev faktiskt en av de trevligaste kvällarna på länge. Så trevlig att vi bestämde oss för att stanna två dagar till, det kommer självfallet leda till apmycket ångest för mig på söndag, eftersom jag börjar jobba på måndag, men det, det får det vara värt.
Men vad jag blev överaksad! Här hade vi ett fantastiskt tight band med en bra sångerska, som även spelade någon slags minitrumpet. Med sig hade hon en kille på gittar, en tjej på kontrabas och en kille på trombon. De spelade fantastiskt tight ihop, och de två timmarna var rena glädjen. En av de bästa konsterterna jag har varit på på länge! Man ville dansa, dansa, dansa, vilket jag dessvärre inte gjorde, utan jag satt där, typiskt svenskt och diggade med lite smått.
Alla var skickliga, men göteborgare på trombon, han, han var i en annan divesion. I hängselbyxor och gubbkeps och göteborska gick det inte bli att tänka på Håkan, vilken är en fantastisk komplimang bara det. Men sedan när han spelade så levde han sig in i musiken på ett sådant sätt att det var helt makalös. Både Herr T och jag blev uppslukade av hans karisma, scenärvaro och utstrålning att vi tyckte att det var givet att han var en lyssande stjärna. Och en förbannd duktigt trombonist som fick ljud att komma från trombonen som jag inte ens visste fanns. Att han hade steppskor, dansade swing och pratade så passande blygsamt gjorde inte saken sämre.
Så, om Swing Tarturo har turen att passera era breddgrader, ge de en chans, det är det verkligen värt.
Efter att konserten var slut, och efter en del velande, hamnade vi i den legendariska sjöboden i goda vänner lag. Det var en perfekt avslutning på kvällen, och det blev faktiskt en av de trevligaste kvällarna på länge. Så trevlig att vi bestämde oss för att stanna två dagar till, det kommer självfallet leda till apmycket ångest för mig på söndag, eftersom jag börjar jobba på måndag, men det, det får det vara värt.
Bild 19: En person som är snygg
Johnny Depp vinner, för det gör han alltid när jag ska säga någon som är snygg. Men jag hade en lista, men de dischkvalificerade sig lite:
Marilyn Monroe var snygg, inte är.
Brian Moko och Scarlett Johansson är snygga men framförallt vackra. Så de blev också strykta.
Och Andrue Hepburn är ju död och hon var mest vacker. Men Johnny, han är bara snygg.
Men så kom jag på den kvinna som måste få va med på listan... Veronia Maggio, hon är ju otroligt snygg.
Att hålla kollen
Jag hjälpte mamma och pappa i några timmar och satt i Båken. Och så kommer jag hem och slår på datorn. Det är något, litet, fel på mig. Men, jag kör min lilla runda, socialmedier, tidningarna, mailen och facebook. Det är väl så det är, bara att gilla lägget. För det kan ju vara så att något viktigt har hänt, och jag går helt ovetande. Troligtvis inte, men man vet ju aldrig.
Bild 18: En bild på din fritid
Svårt. Jag tog en bild på något jag gärna gör på min fritid, även om det blir för sällan. Konsert - här Håkan på hovet, november var det kanske?
Jag är i paradiset
Ibland kan det vara så vackert här ute att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är som att kvällar som denna tar ön ett liten del av mitt hjärta och behåller den, begraver den med sin skönhet. Ikväll dog jag litegrann, men det gör ingenting. För bara att få se det som jag såg ikväll, höra syrsorna spela och känna dofterna gör det värt det. Det skulle faktiskt vara så att om jag försvann så skulle det inte göra så mycket. För kvar på näthinnan hade jag det vackraste man kan tänka sig, skönhet i all sin renhet. Så klart går det inte att fånga på bild, jag kan göra fåfänga försök, men man får aldrig med alla nyanserna. Och inte heller dofterna eller ljuden går att fånga det är omöjlighet.
Denna ö är mitt paradis, min oas, mitt ställe att få kraft ifrån. Jag tror det är få som förstår vilken stor och viktig del Arholma har i mitt hjärta. Och ikväll, ja, då bjöd hon verkligen till.
Denna ö är mitt paradis, min oas, mitt ställe att få kraft ifrån. Jag tror det är få som förstår vilken stor och viktig del Arholma har i mitt hjärta. Och ikväll, ja, då bjöd hon verkligen till.
Ön bjuder till och är så vacker att de gör...
Ön bjuder till och är så vacker att de gör ont.
Blodvite
Jag slog tån i stolsbenet. Och det gör så jävla ont, det vet ni alla.
Och denna gång kom det blod! Så illa var det. Sen hjälpte mamma mig med plåster, och då höll jag på att dö av kittel.
Så kan det vara.
Och denna gång kom det blod! Så illa var det. Sen hjälpte mamma mig med plåster, och då höll jag på att dö av kittel.
Så kan det vara.
Bild 17: En ovanlig bild
Detta var en svår bild, men jag valde att ladda upp en bild på en ovanlig toalett, som låg på ett otippat ställe: en rastplats i Sydafrika.
Vikten av vänner
Är hemma i föräldrarhemmet. Det är tyst och mörkt omkring mig, ska snart sova men vill författa ett inlägg till er först. Det har varit en fin dag. Jag åkte ut till Norrtälje för att träffa Katta. Det var ett halvår sen sist. Det kändes som igår. Vi ses på tok för sällan, vi måste bli bättre på det. Hon vet nog inte riktigt hur stark och fin hon är, hur jag beundrar henne. Jag lovar mig själv att jag ska bli bättre på att höra av mig till henne, för att jag vill. För hon är en person som ger mig kraft och glädje. Sådana personer ska man ta tillvara på och behandla väl. Fina, fina Katta.
Sen begav jag mig ut till Arholma. Jag möte Matilda på båten. Fina, fina Matilida. Som alltid har ett gott ord till övers. Och hjärtat på rätt ställe, det är viktigt det där med var hjärtat sitter. Och som allt är så självklart med, man behöver inga krångliga inledningar eller drevande ord. Man bara vet var man har varandra. Det är så fantastiskt skönt,
Fan, ni ska veta vad lyckligt lottad jag är. Jag har sådana fantastiskt fina vänner i mitt liv, att ni nog inte förstår. De är modiga, starka, kloka och fina. De har hjärtat på rätta stället, kommer med de goda råden och förstår att saker inte är enkla eller självklara. För det är ju det som är grejen med att ha hjärtat på rätt ställe; då vet man hur det är när det gör riktigt jälva ont, men jag tror också att man vet när det är fantastiskt jävla fint.
Sen begav jag mig ut till Arholma. Jag möte Matilda på båten. Fina, fina Matilida. Som alltid har ett gott ord till övers. Och hjärtat på rätt ställe, det är viktigt det där med var hjärtat sitter. Och som allt är så självklart med, man behöver inga krångliga inledningar eller drevande ord. Man bara vet var man har varandra. Det är så fantastiskt skönt,
Fan, ni ska veta vad lyckligt lottad jag är. Jag har sådana fantastiskt fina vänner i mitt liv, att ni nog inte förstår. De är modiga, starka, kloka och fina. De har hjärtat på rätta stället, kommer med de goda råden och förstår att saker inte är enkla eller självklara. För det är ju det som är grejen med att ha hjärtat på rätt ställe; då vet man hur det är när det gör riktigt jälva ont, men jag tror också att man vet när det är fantastiskt jävla fint.
Fika med bästa Katta!
Fika med bästa Katta!
Bild 16: En bild på dig själv
Varför ska det vara så många bilder på mig? Ja, ja, tar en jag har lekt lite med då.
Dubbeldäckare mot Norrtälje. Känns exotiskt!
Dubbeldäckare mot Norrtälje. Känns exotiskt!
Var går gränsen för människovärdet?
Jag skulle bli en bra försvarsadvokat, eller... Ja, det kan jag inte riktigt svara på, men jag skulle i alla fall passa bra som försvarsadvokat i Sverige. Det skulle jag sannerligen. För jag har de rätta värderingarna, de rätta tankesätten. Och det visar sig gång på gång att inte alla ska eller bör vara advokater. För det krävs, anser jag, att du utan tvivel tror på människors lika värde. Deras rättighet till en rättvis, demokratisk prövning. Gör du inte det, då passar du inte som advokat.
Och människor gör inte det. Gång på gång blir jag påmind om det. Det berör mig så fruktansvärt jävla illa. Och då pratar jag inte om galna terrorister som tycker att de har rättigheten att skjuta ihjäl över 80 ungdomar på en ö, och spränga bort 7 till. Inte heller de som anser att människor har så olika värde att man kan skjuta och gräva massgravar, så som i Srebrenica. Eller de som skötte koncentrationslägrerna under nazityskland. För att de inte tror på människor lika värde, det är en självklarhet, som få människor kan säga emot.
Det som gör mig illa berörd är alla andra. De som så fort en människa begår en vidrig handling tillkallar döttsstraff, och inte bara det: utan dödsstraff på plats, utan rättegång. Eller som de kommentarer som jag har sätt om att man borde ge föräldrarna till barnen på Utöya 10 min var med förövare i ett låstrum. Jag hoppas och ber att föräldrarna har mer humanitet i sig än vad människor som skriver sådana saker har. Att de har en starkare tro på människors lika värde. (Jag förutsätter här att de 10 minuterna skulle gå åt till någon typ av tortyr)
Jag har skrivit det förut och skriver det igen: människors lika värde är okränkbart. Vad du än har gjort, och inte utgör ett direkt hot, får aldrig någonsin någon skjuta dig på plats, utan rättegång. Personligen tycker jag inte att det inte finns något brott som förtjänar döttsstraff. Oavsett handling finns det ingenting som försvarar att någon annan får tortera dig, slå dig eller behandla dig illa. Självklart ska man straffas, och jag tycker de 21 år som GM i Oslo kan få är fjuttigt, för ett sådant dåd ska du bli straffad för resten av ditt liv. Det råder det ingen tvekan om - på samma sätt som att ditt människorvärde är lika högt som det var innan. Enligt mig har GM i Oslo lika högt människorvärde som jag, du, som alla. För det är okränkbart och heligt. Och vi får aldrig, aldrig, aldrig börja peka och säga att det finns handlingar som minskar ditt värde som människa. Då är vi inne på en livsfarlig stig. För var går gränsen? När är en persons handling så vidrig att vi får börja kränka hans/hennes människovärde? Terrobrott, mord, våldtäkt, pedofeli, misshandel? Var?
Eller, kan vi till och med säga, att det i sådana fall går bra, att kränka människro av ett annat folkslag, för att vi anses oss bli kränkta av dem? Är det helt plötsligt okej att våldta, mörda och gräva gravar för att de har gjort det mot oss? Vad hände då med behandla andra som du själv vill bli behandlad?
Vi måste komma ihåg att det hat föder, ja, det är aldrig något annat än mer hat.
Och människor gör inte det. Gång på gång blir jag påmind om det. Det berör mig så fruktansvärt jävla illa. Och då pratar jag inte om galna terrorister som tycker att de har rättigheten att skjuta ihjäl över 80 ungdomar på en ö, och spränga bort 7 till. Inte heller de som anser att människor har så olika värde att man kan skjuta och gräva massgravar, så som i Srebrenica. Eller de som skötte koncentrationslägrerna under nazityskland. För att de inte tror på människor lika värde, det är en självklarhet, som få människor kan säga emot.
Det som gör mig illa berörd är alla andra. De som så fort en människa begår en vidrig handling tillkallar döttsstraff, och inte bara det: utan dödsstraff på plats, utan rättegång. Eller som de kommentarer som jag har sätt om att man borde ge föräldrarna till barnen på Utöya 10 min var med förövare i ett låstrum. Jag hoppas och ber att föräldrarna har mer humanitet i sig än vad människor som skriver sådana saker har. Att de har en starkare tro på människors lika värde. (Jag förutsätter här att de 10 minuterna skulle gå åt till någon typ av tortyr)
Jag har skrivit det förut och skriver det igen: människors lika värde är okränkbart. Vad du än har gjort, och inte utgör ett direkt hot, får aldrig någonsin någon skjuta dig på plats, utan rättegång. Personligen tycker jag inte att det inte finns något brott som förtjänar döttsstraff. Oavsett handling finns det ingenting som försvarar att någon annan får tortera dig, slå dig eller behandla dig illa. Självklart ska man straffas, och jag tycker de 21 år som GM i Oslo kan få är fjuttigt, för ett sådant dåd ska du bli straffad för resten av ditt liv. Det råder det ingen tvekan om - på samma sätt som att ditt människorvärde är lika högt som det var innan. Enligt mig har GM i Oslo lika högt människorvärde som jag, du, som alla. För det är okränkbart och heligt. Och vi får aldrig, aldrig, aldrig börja peka och säga att det finns handlingar som minskar ditt värde som människa. Då är vi inne på en livsfarlig stig. För var går gränsen? När är en persons handling så vidrig att vi får börja kränka hans/hennes människovärde? Terrobrott, mord, våldtäkt, pedofeli, misshandel? Var?
Eller, kan vi till och med säga, att det i sådana fall går bra, att kränka människro av ett annat folkslag, för att vi anses oss bli kränkta av dem? Är det helt plötsligt okej att våldta, mörda och gräva gravar för att de har gjort det mot oss? Vad hände då med behandla andra som du själv vill bli behandlad?
Vi måste komma ihåg att det hat föder, ja, det är aldrig något annat än mer hat.
Recension: Punch - Drunk Love
Efter rekomendationer från en vän såg jag idag Punch: drunk - love. Och jag tror att det är en film du antagligen älskar, eller hatar. Dessvärre tillhör jag inte den första kategorin.
Adam Sandler spelar Barry som är en dysfunktionell man som har har sju systrar och arbetar på en firma som tillverkar propplösare (ni vet sådana med en gummigreji ena ändan och ett trähandtag i andra) för toaletter. Filmen börjar med att en harmonika blir avkastat vid hans arbetsplats och en tjej vill lämna in sin bil på verkstaden bredvid. Harmonikan är med i flera delar av filmen, men jag förstår inte riktigt dess funktion. Och mellan tjejen och Barry utspelar det sig en något märklig kärleksdrama. Mitt i alltihopa har vi en utpressning mot Barry, se filmen om ni vill veta mer om den.
Fotot i filmen är vackert, jag får en känsla av Roy Anderssons senare filmen, och reklamfilmer, när jag ser den. Skådespelarinsatserna är bra, för jag tror att det är meningen att alla karaktärer ska vara riktigt märkliga. Men jag köper det inte, kanske för att jag inte förstår det. Vad är meningen med att alla beter sig så märkligt? Vad vill manus och regi har sagt med det? Varför känns knappt en enda dialog naturlg, och Barry reaktioner helt oförklarliga? Man får lista sig till en del av svaren, och det lämnar tyvärr en känsla av frustration hos mig.
Men jag tror verkligen att det är en film som många älskar, det känns verkligen som det. Att vissa hittar något i filmen, eller förstår den, på ett helt annat sätt än vad jag gör.
Adam Sandler spelar Barry som är en dysfunktionell man som har har sju systrar och arbetar på en firma som tillverkar propplösare (ni vet sådana med en gummigreji ena ändan och ett trähandtag i andra) för toaletter. Filmen börjar med att en harmonika blir avkastat vid hans arbetsplats och en tjej vill lämna in sin bil på verkstaden bredvid. Harmonikan är med i flera delar av filmen, men jag förstår inte riktigt dess funktion. Och mellan tjejen och Barry utspelar det sig en något märklig kärleksdrama. Mitt i alltihopa har vi en utpressning mot Barry, se filmen om ni vill veta mer om den.
Fotot i filmen är vackert, jag får en känsla av Roy Anderssons senare filmen, och reklamfilmer, när jag ser den. Skådespelarinsatserna är bra, för jag tror att det är meningen att alla karaktärer ska vara riktigt märkliga. Men jag köper det inte, kanske för att jag inte förstår det. Vad är meningen med att alla beter sig så märkligt? Vad vill manus och regi har sagt med det? Varför känns knappt en enda dialog naturlg, och Barry reaktioner helt oförklarliga? Man får lista sig till en del av svaren, och det lämnar tyvärr en känsla av frustration hos mig.
Men jag tror verkligen att det är en film som många älskar, det känns verkligen som det. Att vissa hittar något i filmen, eller förstår den, på ett helt annat sätt än vad jag gör.
Tacopaj till middag! Mums!
Tacopaj till middag! Mums!
Bild 15: En person du vill vara som
Det här tyckte jag var en svår fråga, så jag ställde mig frågan: "när tänkte jag senast att så skulle jag vilja vara?" Jo, det var när jag lyssnade på radio och de berättade att Cyndi Lauper hade suttit på en flygplats, hennes flyg hade blivit inställt och alla passagerar hade varit irriterade. Då greppar hon microfonen och sjunger "Girl's just wanna have fun."Det är så himla härligt gjort på nogt vis. Sen verkar hon vara en fin människa... Så därför, i skrivande stund, får Cyndi Lauper bli mitt val.
Harry Potter och Dödsrelikerna del 1
Så satt man här igen då, och såg en över 2 h lång Harry Potter film. Jag har sett alla, men inte läst samtliga böcker. Jag fuskar lite sådär, det tycker jag man får.
Skådeselearinsatserna säger jag inte mycket om - de kan sina roller och det ÄR ju sina karaktärer. Det går inte att säga något om det. Däremot märker jag att jag inte minns vad som har hänt i senaste filmen, eftersom jag har sett de med ganska långa uppehåll. Det blir lite av ett problem, svårt att veta vem som är vem (det är mycket namn!) och komma ihåg vad som har föranlett det som händer i denna film.
Dödsrelikerna del 1 känns verkligen som filmen när Harry och Co blev vuxen, den är är mörk rakt igenom och de ljusa scenerna som har funnits i tidigare filmer känns som bortblåsta. Jag har även svårt att se att denna film skulle vara lämplig för barn, vid flera tillfällen skvätter jag till ordenligt - jag blir riktigt rädd! Filmen känns även lite lång, men böckerna är ju det med, så det kanske är förståligt? Detta till trots av att många scener går fort och är fyllda med action.
Men självklart kommer jag se även den sista delen, jag vill ju veta hur det går! So, don't kiss and tell!
Skådeselearinsatserna säger jag inte mycket om - de kan sina roller och det ÄR ju sina karaktärer. Det går inte att säga något om det. Däremot märker jag att jag inte minns vad som har hänt i senaste filmen, eftersom jag har sett de med ganska långa uppehåll. Det blir lite av ett problem, svårt att veta vem som är vem (det är mycket namn!) och komma ihåg vad som har föranlett det som händer i denna film.
Dödsrelikerna del 1 känns verkligen som filmen när Harry och Co blev vuxen, den är är mörk rakt igenom och de ljusa scenerna som har funnits i tidigare filmer känns som bortblåsta. Jag har även svårt att se att denna film skulle vara lämplig för barn, vid flera tillfällen skvätter jag till ordenligt - jag blir riktigt rädd! Filmen känns även lite lång, men böckerna är ju det med, så det kanske är förståligt? Detta till trots av att många scener går fort och är fyllda med action.
Men självklart kommer jag se även den sista delen, jag vill ju veta hur det går! So, don't kiss and tell!
Prag - en liten reseguide.
Ska försöka sammanfatta min resa till Prag, och upplevelsen av staden, samt vad eventuellt framtida Prag resenärer kan tänka på. Önska mig lycka till.
Engelska - Många av de personer som vi talade med var bra på engelska, så det går helt klart att ta sig fram med språket. Då jämför jag med städer som Riga och Rom, där folk i allmänhet verkade sämre på engelska. På restauranger, i hotellet, vid flygplatsen och turistattraktioner var det inga problem. Däremot så förstod de inte många ord i mataffärer och småbutiker. Så där får ni försöka komma fram med kroppspråk och engelskan som stöd, och det fungerade bra det med.
Kollektivtrafiken - Mycket lätt att förstå, om du vet vart du ska vill säga. Det är inget problem att ta kollektivtrafiken från flygplatsen till sitt hotell/hostell, men det krävs att du har en karta över hur spårvagnen och tunelbanan går, och att du studerar den. Annars är det tydligt markerat med text vilken station du är på och vad som kommer näst. Vilket är ett krav - du kommer inte förstå speciellt mycket av vad de säger. Inom staden är det smidigast att åka spårvagn, det är verkligen en pärla. Tunelbanan stannar bara på några få stationer inom staden och går sedan ut till ytterområderna. De ställen som de stannar på är även förbindelser till andra linjer och till spårvagnen. Biljettsystemet är enkelt - du köper biljetten i en kiosk, validerar det med en stämpelmaskin på buss/spårvagn eller innan nedgången till tunelbanan, sen är det bara att kliva på tills biljetten går ut. Inte visa upp, ingenting.
Att ta sig fram - Det är relativit enkelt att ta sig fram, det är bra med skyltningar. Men ni kommer behöva en karta, och ett par bekväma skor. Det blir mycket promenader.
Kostnader - Det är billigt att äta och dricka i Prag. Även kollektivtrafiken är billig, i svenska måttmätt. Däremot tyckte jag inte det verkade vara någon större skillnad på priser på kläder och så vidare. Antar att det som är impoterat är dyrare än de inhemska.
Måste se - Ni måste se Prags borgområdet, Petrinparken och Judiskakvarteren, speciellt det Judiskamuseumet. Det är det jag tyckte det var bäst på resan, även om ön Kampa och John Lenon-muren var helt klart värt ett besök.
Övrigt - Det finns Wi-fi på flera fik, så om man behöver det så är det bara att leta lite. Bli inte chockade över en kvinnosyn som är kvar från 60-talet, åker ni med partner och är kvinna kommer det förutsättas att han betalar. Bli inte heller chockade om ni går in på en sportbar och ni blir serverad av en kvinna i kjol och stövlar. Enbart.
Engelska - Många av de personer som vi talade med var bra på engelska, så det går helt klart att ta sig fram med språket. Då jämför jag med städer som Riga och Rom, där folk i allmänhet verkade sämre på engelska. På restauranger, i hotellet, vid flygplatsen och turistattraktioner var det inga problem. Däremot så förstod de inte många ord i mataffärer och småbutiker. Så där får ni försöka komma fram med kroppspråk och engelskan som stöd, och det fungerade bra det med.
Kollektivtrafiken - Mycket lätt att förstå, om du vet vart du ska vill säga. Det är inget problem att ta kollektivtrafiken från flygplatsen till sitt hotell/hostell, men det krävs att du har en karta över hur spårvagnen och tunelbanan går, och att du studerar den. Annars är det tydligt markerat med text vilken station du är på och vad som kommer näst. Vilket är ett krav - du kommer inte förstå speciellt mycket av vad de säger. Inom staden är det smidigast att åka spårvagn, det är verkligen en pärla. Tunelbanan stannar bara på några få stationer inom staden och går sedan ut till ytterområderna. De ställen som de stannar på är även förbindelser till andra linjer och till spårvagnen. Biljettsystemet är enkelt - du köper biljetten i en kiosk, validerar det med en stämpelmaskin på buss/spårvagn eller innan nedgången till tunelbanan, sen är det bara att kliva på tills biljetten går ut. Inte visa upp, ingenting.
Att ta sig fram - Det är relativit enkelt att ta sig fram, det är bra med skyltningar. Men ni kommer behöva en karta, och ett par bekväma skor. Det blir mycket promenader.
Kostnader - Det är billigt att äta och dricka i Prag. Även kollektivtrafiken är billig, i svenska måttmätt. Däremot tyckte jag inte det verkade vara någon större skillnad på priser på kläder och så vidare. Antar att det som är impoterat är dyrare än de inhemska.
Måste se - Ni måste se Prags borgområdet, Petrinparken och Judiskakvarteren, speciellt det Judiskamuseumet. Det är det jag tyckte det var bäst på resan, även om ön Kampa och John Lenon-muren var helt klart värt ett besök.
Övrigt - Det finns Wi-fi på flera fik, så om man behöver det så är det bara att leta lite. Bli inte chockade över en kvinnosyn som är kvar från 60-talet, åker ni med partner och är kvinna kommer det förutsättas att han betalar. Bli inte heller chockade om ni går in på en sportbar och ni blir serverad av en kvinna i kjol och stövlar. Enbart.
Amy Winehouse in memorian.
Hade gärna lagt upp ett klipp från en av Amy Winehouse låtar, som ett litet till minne av. Nu kan jag tyvärr inte bädda in klippet, på begärna (från vem - från vad???) enligt youtube. Men jag länkar här. Klicka, se och lyssna på Rehab.
Svaret på våld är ännu mera demokrati
Det terrordåd som skett i Oslo har skakat oss alla, och berört oss på djupet. Vi känner alla medlidande för de anhöriga och de offer som har varit med om dessa fruktansvärda upplevelser. Upplevelser som ingen människa någonsin ska behöva genomlida. Men detta blogginlägg ska inte handla om det. Det ska handla om våran första reaktion.
Vi hörde om bomben vid regeringsbyggnaden, och jag tror att de allra flesta av oss tänkte "muslimer" eller, om du är mer PK "Islamister." Sen kom rappoterna om dödsskjutningarna på Utöya. Vi fick inte ihop det, vi vet hur islamistiska terrordåd brukar gå till, och detta var inte typsikt för ett sådant. Det liknande mer vansinnesdåden i skolor i Usa, och i Finland, som vi har sett de senaste åren. I natt när rappoterna om att de grippet en etnisk norsk så trodde nog inte längre någon på islamism. Och vår reaktion blir annorlunda. Idag hörde jag till och med en polis från norska SÄPO (tror det var det i alla fall) säga att han kände lättad över att det inte var ett dåd från islamister, för det hade försvårat integration och att få en positiv syn på det mångkulturella samhället, så förstår man vidden av det hela. Jag läste även Jan Guillus krönika i ämnet på aftonbladet, han menar också på att reaktionerna hade blivit annorlunda. Och jag kan inte annat än hålla med.
Jag säger inte att vi ska vara mer rädda. Men vi får inte avfärda detta som ett vansinnesdåd, utfört av en ensam galning. Nog för att han kanske var ensam (även om jag inte tror det), så är det så välplanerat, förberett och utfört att detta inte är något annat än en terroristhandling. Han har, som det verkar, planerat detta en längre tid och han har ett politiskt motiv. Det tror jag är uppenbart för alla. Det är inte muslimer som utför dessa typer av handlingar, det är sinnessjuka människor som är missnöjda och hatar ett system som de blir drabbade av. Det kan vara ett lands eller sitt eget land, men det handlar inte om en specefik folkgrupp. Det handlar om oss - om hur vissa av oss människor fungerar, tragiskt nog.
Efter 11 september så blev vi i väst mer uppmärksamma på terroattentat från islamister. Det skedde fler i väst, och numera lever vi alla i en värld där det kan ske. Jag hoppas nu i att detta inte ska bli ett startskott för högerextrema terrorattentat, och att de kan gynna det demokratiska krafterna som finns i norge, norden och i världen. För ingen får göra dessa övergrepp mot demokratin, oavsett om det rör sig om politik eller religion.
Jag väljer att avsluta med att citera Jens Stoltenber, norges statsminister:
Vi hörde om bomben vid regeringsbyggnaden, och jag tror att de allra flesta av oss tänkte "muslimer" eller, om du är mer PK "Islamister." Sen kom rappoterna om dödsskjutningarna på Utöya. Vi fick inte ihop det, vi vet hur islamistiska terrordåd brukar gå till, och detta var inte typsikt för ett sådant. Det liknande mer vansinnesdåden i skolor i Usa, och i Finland, som vi har sett de senaste åren. I natt när rappoterna om att de grippet en etnisk norsk så trodde nog inte längre någon på islamism. Och vår reaktion blir annorlunda. Idag hörde jag till och med en polis från norska SÄPO (tror det var det i alla fall) säga att han kände lättad över att det inte var ett dåd från islamister, för det hade försvårat integration och att få en positiv syn på det mångkulturella samhället, så förstår man vidden av det hela. Jag läste även Jan Guillus krönika i ämnet på aftonbladet, han menar också på att reaktionerna hade blivit annorlunda. Och jag kan inte annat än hålla med.
Jag säger inte att vi ska vara mer rädda. Men vi får inte avfärda detta som ett vansinnesdåd, utfört av en ensam galning. Nog för att han kanske var ensam (även om jag inte tror det), så är det så välplanerat, förberett och utfört att detta inte är något annat än en terroristhandling. Han har, som det verkar, planerat detta en längre tid och han har ett politiskt motiv. Det tror jag är uppenbart för alla. Det är inte muslimer som utför dessa typer av handlingar, det är sinnessjuka människor som är missnöjda och hatar ett system som de blir drabbade av. Det kan vara ett lands eller sitt eget land, men det handlar inte om en specefik folkgrupp. Det handlar om oss - om hur vissa av oss människor fungerar, tragiskt nog.
Efter 11 september så blev vi i väst mer uppmärksamma på terroattentat från islamister. Det skedde fler i väst, och numera lever vi alla i en värld där det kan ske. Jag hoppas nu i att detta inte ska bli ett startskott för högerextrema terrorattentat, och att de kan gynna det demokratiska krafterna som finns i norge, norden och i världen. För ingen får göra dessa övergrepp mot demokratin, oavsett om det rör sig om politik eller religion.
Jag väljer att avsluta med att citera Jens Stoltenber, norges statsminister:
Svaret på våld är ännu mera demokrati.
Ännu mera humanitet, men aldrig naivitet.
Ännu mera humanitet, men aldrig naivitet.
Bild 14: En bild som påminner dig om gamla tider
Jag var 16 eller 17 år, hade alltid randig tröja och alltför utslitna converse. Han var min första (olyckliga) kärlek, han drog iväg mig från lektionen för att dricka thé i timmar på Pierot, vi tjuvrökte och ville bara bort. När det kom fram att jag var kär ville jag bara dö, men tänka sig. Jag överlevde det med.
För första gången vände jag mig till kyrkan.
Jag ska idag försöka författa flera längre blogginlägg, men det blir senare... Har ägnat dagen åt att försöka förstå. Vad hände i Oslo och varför? Jag blir äcklad, förfärrad, måste ta en paus och sen vill jag veta mer. Vi kanske alla fungerar så, jag vet inte. Vi åkte till Vällingby. Tände ett ljus i kyrkan, skrev i deras bok. Det kändes rätt, för första gången i mitt liv kände jag att jag ville vända mig till kyrkan. Lugnet ger möjlighet till eftertänksamhet. Vad är det för värld vi lever i egentligen? Ska skriva ett längre blogginlägg om det, men det kommer handla mycket om hur vi pratar om vad som hänt. Vad det är, inte den känsla jag har inför det.
Det är väl det att det känns så nära. Rent geografiskt, men även personligt. Jag har varit på politiskakurser för Ung Vänster, där många ungdomar har samtals under flera dagar, jag föreställer mig att dessa kuser inte helt olik den som hölls ute på Utöya. Jag kan förställa mig känslan som var innan, glädjen, lusten och den politiskaandan, men aldrig den känslan som kom att bli. Min svenska favoritpolitiker, som jag har lyssnat och pratat med flera gånger, Ali Esbati var där. Ja, det känns närmare, och därför berör det mig mer än 11 september gjorde. Och jag vet att människor möter förfärliga och värreöden varje dag. Men det spelar ingen roll. Denna gång kom det nära, riktigt nära.
Det är väl det att det känns så nära. Rent geografiskt, men även personligt. Jag har varit på politiskakurser för Ung Vänster, där många ungdomar har samtals under flera dagar, jag föreställer mig att dessa kuser inte helt olik den som hölls ute på Utöya. Jag kan förställa mig känslan som var innan, glädjen, lusten och den politiskaandan, men aldrig den känslan som kom att bli. Min svenska favoritpolitiker, som jag har lyssnat och pratat med flera gånger, Ali Esbati var där. Ja, det känns närmare, och därför berör det mig mer än 11 september gjorde. Och jag vet att människor möter förfärliga och värreöden varje dag. Men det spelar ingen roll. Denna gång kom det nära, riktigt nära.
Prag dag 5
Vi började dagen i lugn och åt en sen frukost, sedan packade vi ihop, checkade ut och ställde vårat bagage i bagagrummet. Efter detta gick vi på Prags museum för Modernkonst. På grund av Tjeckiens komunistiskahistoria så är det ett museum som de först inte trodde att de skulle kunna starta, på grund av att deras samlingar inte var så stora. Men, tack vare donationer så lyckades de från ihop en samling - som nu, med gästutställningar rymmer fem STORA våningar. Vi orkade oss igenom de tre översta, sen tog kraften slut, och tiden började tryta.
På nederastaplan hade de en utställning av en Koreanska fotografen , och det var olika typer av naturbilder. På andra våningen var det internationell modernkonst, en intressant blandning av mer eller mindre kända konstnärer (för mig i alla fall). På tredje våningen var den del som jag ansåg mest intressant, de franska konstnärerna. Där kunde man bland annat se Monet och Picasso (trots att han var Spanjor). Det är alltid roligt att titta på dessa mästaresverk, speciellt när det var ganska många bilder från Picasso så man fick en insyn över hans olika perioder och utveckling.
Efter detta tog vi oss en kaffe, gjorde lite inköp, tog ut våra väskor och begav oss ut mot flygplatsen. Vi hade bestämt oss för att åka kollektivt, det blev en del byten men ändå enkelt. Så var det några timmar att slå ihjäl på flygplatsen, ganska ånga faktsitk.... Och när vi kom hem så mötes vi av nyheten om Oslo, vilket självklart var en chock. Något annat kan inte sägas.
Imorgon kommer en helhetsbild av resan. Se fram emot det ni!
På nederastaplan hade de en utställning av en Koreanska fotografen , och det var olika typer av naturbilder. På andra våningen var det internationell modernkonst, en intressant blandning av mer eller mindre kända konstnärer (för mig i alla fall). På tredje våningen var den del som jag ansåg mest intressant, de franska konstnärerna. Där kunde man bland annat se Monet och Picasso (trots att han var Spanjor). Det är alltid roligt att titta på dessa mästaresverk, speciellt när det var ganska många bilder från Picasso så man fick en insyn över hans olika perioder och utveckling.
Efter detta tog vi oss en kaffe, gjorde lite inköp, tog ut våra väskor och begav oss ut mot flygplatsen. Vi hade bestämt oss för att åka kollektivt, det blev en del byten men ändå enkelt. Så var det några timmar att slå ihjäl på flygplatsen, ganska ånga faktsitk.... Och när vi kom hem så mötes vi av nyheten om Oslo, vilket självklart var en chock. Något annat kan inte sägas.
Imorgon kommer en helhetsbild av resan. Se fram emot det ni!
Alla mina tankar till Norge.
På Arlanda möts jag va nyheten om Oslo. Jag blir såklart chockad, vem blir det inte? Alla tankar går till norge och offrerna och deras anhöriga för dessa två ohyggliga gärningar.
Bild 13: Du och någon klasskompis
Bah, jag har inga bilder på mig med någon (typ). Måste helt klart bli bättre på att ta bilder med mig och folk... Så det får bli två gamla klasskompisar, S och S, fina ni!
Prag dag 4 - En studie i grymhet.
Dag fyra i Prag har gått i grymhetenstecken. Det började med att det regna, vilket var grymt av naturen. Men resten av dagen gick i den mänskliga grymhetenstecken. Vi började dagen med åka ner till de judiska kvarteren, efter att ha strossat runt ett tag och varit i en synagoga som var som ett museum gick vi in på det judiska museumet. Om ni någon gång besöker Prag är detta en plats ni måste besöka.
På vita väggar stod tusentals och åter tusentals namn på de judar som dog dels i getton, men även i koncentrationsläger, under nazitiden. Det var namnen på det Tjeckiskajudarna som kom från just detta område. Vid krigetsstart var de ca 90 000 och när kriget tog slut levde 10 000. Det var bara namn, och föddelsedag samt dödsdal och var de hade dött, i de fall de visste. Men det var det starkaste ögonblicket under denna resa, många gånger var tårarna nära. Utställningen fortsatte sedan med teckningar som var gjoda av barn i ghettot. Några med bilder på barnen, andra bara anonyma namn. Även här var tårarna nära.
Efter detta mycket känslosamma besök så gick vi på den judiskabegravningsplatsen. Det var absolut en häftig upplevelse att se alla gravarna tätt, tätt inpå varandra, men känslan av att man vallades runt var lite för stor. Vi promenerade sedan ner till gamla stadens torg, där vi såg stathusetsklocka, men sina karekariskta gubbar slå. Även detta är något man inte får missa.
Efter detta gick vi mot Karlsbron för att gå på tortyrmuseumet. Det var en rätt liten utstälning, i varmalokaler, men ändå intressant att se dessa instrument från historien, även om en del av de rysste när man tänkte på. Speciellt kyskhetsbältet med en träpinne fick mig att rysa.
Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet och avslutade kvällen med att dricka en drink på Bohemian Bagel, och ta en absint på Sportpuben mitt emot. Där hade servisen bara en kjol på sig, och stövlar, jag blev chockad, men det, det är en annan historia.
På vita väggar stod tusentals och åter tusentals namn på de judar som dog dels i getton, men även i koncentrationsläger, under nazitiden. Det var namnen på det Tjeckiskajudarna som kom från just detta område. Vid krigetsstart var de ca 90 000 och när kriget tog slut levde 10 000. Det var bara namn, och föddelsedag samt dödsdal och var de hade dött, i de fall de visste. Men det var det starkaste ögonblicket under denna resa, många gånger var tårarna nära. Utställningen fortsatte sedan med teckningar som var gjoda av barn i ghettot. Några med bilder på barnen, andra bara anonyma namn. Även här var tårarna nära.
Efter detta mycket känslosamma besök så gick vi på den judiskabegravningsplatsen. Det var absolut en häftig upplevelse att se alla gravarna tätt, tätt inpå varandra, men känslan av att man vallades runt var lite för stor. Vi promenerade sedan ner till gamla stadens torg, där vi såg stathusetsklocka, men sina karekariskta gubbar slå. Även detta är något man inte får missa.
Efter detta gick vi mot Karlsbron för att gå på tortyrmuseumet. Det var en rätt liten utstälning, i varmalokaler, men ändå intressant att se dessa instrument från historien, även om en del av de rysste när man tänkte på. Speciellt kyskhetsbältet med en träpinne fick mig att rysa.
Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet och avslutade kvällen med att dricka en drink på Bohemian Bagel, och ta en absint på Sportpuben mitt emot. Där hade servisen bara en kjol på sig, och stövlar, jag blev chockad, men det, det är en annan historia.
Bild 12: En bild på din dator
Min kära Isola. En av två i alla fall, och om man får favorisera, den jag gillar bäst.
Prag dag 3
Tredje dagen på Prag resan har bestått av Nya Staden och flodkryssning. Vi var och kolla lite i affärer och konstatera att priserna i det området var ungefär lika dyra som hemma, vilket inte ökade ens köplust. Men de var kul att se dessa kvarter av staden med. Efter detta gick vi till komunistmuseumet, vdär vi kunde läsa oss till historien om Prags komunistiskatid, allt från Sovjet till 1989 års frihet. Militärhistoria - inte så intressant, men däremot gillade jag de delarna son handla om hur det var att leva i Tjeckien under den tiden. Det hade, trots allt, lyckats att få en bra mix mellan de som folk vill åt - propegandaafficherna och realiteten, hur det var att leva i ett land i diktatur, med matbrist och förtryck.
Sedan begav vi oss till hotellet. Efter några timmar var det dags för flodkryssning, och regnet öste ner. Upplevelsen blev trevlig för det, med en god buffe, jassmusiker och en trevlig utsikt. Även om de hade varit ännu bättre om man hade gaft fantasiskt väder!
Imorgon blir det de judiskakvarteret och gamla staden, har skyhöga förväntningar på morgondagen, tror det kommer bli superfint. Jag hjärtar verkligen Prag. Åk hit om ni har möjlighet!
Sedan begav vi oss till hotellet. Efter några timmar var det dags för flodkryssning, och regnet öste ner. Upplevelsen blev trevlig för det, med en god buffe, jassmusiker och en trevlig utsikt. Även om de hade varit ännu bättre om man hade gaft fantasiskt väder!
Imorgon blir det de judiskakvarteret och gamla staden, har skyhöga förväntningar på morgondagen, tror det kommer bli superfint. Jag hjärtar verkligen Prag. Åk hit om ni har möjlighet!
Framtida karriär: Hisstjänsteman
Jag hjärtar Prag så jävla hårt just nu. Jag ska flytta hit och bli hisstjänsteman. Eller kvinna. När bilderna är inladdade på datorn ska jag skriva en sammanfattning av dagen. Det blir också fint.
Falskmarknadsföring.
Vi ska på flodkryssning. Det ösar ner. Så såg det inte ut på bilderna, då var det vacker solnedgång och jättemysigt. Det är falskmarknadsföring.
Bild 11: En person du kan berätta allt för.
Alexandra, henne kan jag berätta allt för. Från magproblem till känslor, allt, allt, allt!
Bohemia Bagel
Bohemia Bagel, min nya älskling. Jag ramlade på detta ställe av en slump, när jag kollade upp hotellet och vilka matställen som fanns i närheten för en enklare middag första dagen. Och vad jag är glad för det!
Nej, det är inte det billigaste stället (absolut inte det dyraste heller), och det är inte äkta tjeckisktmat ni får. Utan här serveras amerikanskt. Första dagen åt vi kycklingvingar med selleri och morot att dippa i bluecheesesås. Detta fick vi betala ca 130 tjeckiska kronor (mortsvarande kanske 50-60 kr).
Men det är något med stämninge här, folk sitter och tar en öl, snackar, det spelar soft musik och det är så där dunkelt som är härligt. Bäst är bordet i hörent där man ser hela restaurangen, plus vad de gör bakom disk. Där kan man sitta och dricka många (förhållandevis) billiga drinkar.
Ni kommer inte minnas detta ställe för den goda maten, eller de billiga priserna. Men ni kommer minnas det för att ni känner er välkomna att sitta där i många timmar, och bara vara. Personalen är trevlig, väldigt bra på engelska och tillmötesgång.
Och ni, de har Wi-FI, ett plus. Senaste frågade de även om vi skulle dela eller betala tillsammans. Det kändes väldigt fräsch och bra, i detta land där folk förutser att att Toni ska betala. Så där får de ytterligare ett plus i kanten!
Mitt Bohemian Bagel, alltså det jag rekomenderar, ligger mittemot Park hotell, åk med spårvagnen och gå av vid Veletrzni, sen är det bara att fortsätta en liten bit rakt fram!
Nej, det är inte det billigaste stället (absolut inte det dyraste heller), och det är inte äkta tjeckisktmat ni får. Utan här serveras amerikanskt. Första dagen åt vi kycklingvingar med selleri och morot att dippa i bluecheesesås. Detta fick vi betala ca 130 tjeckiska kronor (mortsvarande kanske 50-60 kr).
Men det är något med stämninge här, folk sitter och tar en öl, snackar, det spelar soft musik och det är så där dunkelt som är härligt. Bäst är bordet i hörent där man ser hela restaurangen, plus vad de gör bakom disk. Där kan man sitta och dricka många (förhållandevis) billiga drinkar.
Ni kommer inte minnas detta ställe för den goda maten, eller de billiga priserna. Men ni kommer minnas det för att ni känner er välkomna att sitta där i många timmar, och bara vara. Personalen är trevlig, väldigt bra på engelska och tillmötesgång.
Och ni, de har Wi-FI, ett plus. Senaste frågade de även om vi skulle dela eller betala tillsammans. Det kändes väldigt fräsch och bra, i detta land där folk förutser att att Toni ska betala. Så där får de ytterligare ett plus i kanten!
Mitt Bohemian Bagel, alltså det jag rekomenderar, ligger mittemot Park hotell, åk med spårvagnen och gå av vid Veletrzni, sen är det bara att fortsätta en liten bit rakt fram!
Prag dag 2
Efter en avslutande öl och With Russian på mitt nya Prag älsklingsställe Bohemian Bagel (de får ett eget inlägg alldeles efter detta) så har dag två i Prag avslutats. Under dagen har vi variut ute 10 h, och spenderat tiden på Borgområder, Pertin-kullen och Mala Strana. Fötterna var rätt ömma när vi kom tillbaka till hotellet, men att duscha av dem kallt hjälpte verkligen.
Borgområdet
Först vill jag börja berätta att det är trappor upp, rätt höga sådana. Mer vältränade personer än jag verkade flåsa en hel del när de klättrade upp för trapporna. Där uppe så möts du av en fantastisk utsikt. Du kan välja att bara gå in påborgområdet, det kostar ingenting, och strossa runt bland de gamla byggnaderna. Vi valde att köpa en kort som gav tillgång till en del av sedvärdheterna: Slottet, S:t Veits-katedralen, S:t Gerorgs basilika, golden lane och något som jag inte minns. Det jag inte minns namnet på gick vi inte in i.
S:t Veits:s katedralen var verkligen värt det, med sitt fantasiska ljud. Helgonets... monument (?) var även värt att se, egentligen hela arkitektuen. Det var fantastiskt! Sedan tyckte jag även att golden lane var trevligt. Där kunde man kika in i olika hus och se hur de hade bott under olika årtionden.
Petriniparken
Vi var nog alldeles för trötta när vi kom fram till Petrinparken, så det känns som att det inte får ett riktigt shysst omdömme. Det är nog väldigt mysigt att gå att strossa där i godan ro. Vi hade tankar på att både åka upp i kopian av eifelltornet, men tyckte 150 tjeckiska pengar var lite dyrt (100 om du orkar gå) och spegellabyrinten, men när vi insåg att detta var typ en skrattkammare la vi även de planerna på hyllan. Däremot var utsikterna över Petrinkullen, de gamla vingårdarna och staden en helt fantastisk upplevelse.
Mala Strana
Vi började med att gå och kika på de olika husskylterna som husen hade på en av gatorna i Mala Strana. Där hittade vi hus som "tre harpor", "gyllene nyckeln" och "Röda grisen". Kul att se vilka man själv kan identifiera! Efter detta gick vi ut på ön Kampa, vilket var väl värt ett besök. De första som hände var att vi fick provsmaka öl och lyssna på ett band som livade upp stämningen rejält! Efter detta letade vi oss fram till John Lenon muren. Här fördes en kamp mellan grafitimålande hippis och säkerhetspolisen, för mig vart det känslosamt när man förstod vilken symbol för frihet denna mur var.
Bäst idag var nog katedralen, Petrinkullen, ön kampa och John Lennon muren. Måsten om ni ska till Prag!
Borgområdet
Först vill jag börja berätta att det är trappor upp, rätt höga sådana. Mer vältränade personer än jag verkade flåsa en hel del när de klättrade upp för trapporna. Där uppe så möts du av en fantastisk utsikt. Du kan välja att bara gå in påborgområdet, det kostar ingenting, och strossa runt bland de gamla byggnaderna. Vi valde att köpa en kort som gav tillgång till en del av sedvärdheterna: Slottet, S:t Veits-katedralen, S:t Gerorgs basilika, golden lane och något som jag inte minns. Det jag inte minns namnet på gick vi inte in i.
S:t Veits:s katedralen var verkligen värt det, med sitt fantasiska ljud. Helgonets... monument (?) var även värt att se, egentligen hela arkitektuen. Det var fantastiskt! Sedan tyckte jag även att golden lane var trevligt. Där kunde man kika in i olika hus och se hur de hade bott under olika årtionden.
Petriniparken
Vi var nog alldeles för trötta när vi kom fram till Petrinparken, så det känns som att det inte får ett riktigt shysst omdömme. Det är nog väldigt mysigt att gå att strossa där i godan ro. Vi hade tankar på att både åka upp i kopian av eifelltornet, men tyckte 150 tjeckiska pengar var lite dyrt (100 om du orkar gå) och spegellabyrinten, men när vi insåg att detta var typ en skrattkammare la vi även de planerna på hyllan. Däremot var utsikterna över Petrinkullen, de gamla vingårdarna och staden en helt fantastisk upplevelse.
Mala Strana
Vi började med att gå och kika på de olika husskylterna som husen hade på en av gatorna i Mala Strana. Där hittade vi hus som "tre harpor", "gyllene nyckeln" och "Röda grisen". Kul att se vilka man själv kan identifiera! Efter detta gick vi ut på ön Kampa, vilket var väl värt ett besök. De första som hände var att vi fick provsmaka öl och lyssna på ett band som livade upp stämningen rejält! Efter detta letade vi oss fram till John Lenon muren. Här fördes en kamp mellan grafitimålande hippis och säkerhetspolisen, för mig vart det känslosamt när man förstod vilken symbol för frihet denna mur var.
Bäst idag var nog katedralen, Petrinkullen, ön kampa och John Lennon muren. Måsten om ni ska till Prag!
Bild 10: Någon du tycker är snäll
Till vänster, min barndomsvän. Han är allt snäll, men mannen till höger, kan vara snällhet personifierad.
Prag, dag 1.
Det är kväll och snart sovdags. Alltså, ska jag summera dagens intryck av Prag. Vi har egentligen inte varit på några sedvärdheter, utan mest rest, ätit och druckit. Inte helt fel det heller.
Vad kan jag då konstatera av de första timmarna i Prag?
1, Det är en modern - men gammal stad. Husen känns gamla, men så kommer man in på ett fik/matställe och det finns Hi-Fi. Det gör en lite lycklig i själen och så tycker man om staden.
2, Deras priser är... livsfarliga. Du får betala max 25 spänn för en öl. Och då är det riktigt dyrt. Och vi betalade ungefär 35 kr för två cuba libre.
3, Man får röka inne på restauranger, fik och matställen. Exotiskt.
4, De unga människorna är betydligt bättre på engelska än vad jag hade föreställt mig. De lite äldre verkar dock inte vara några hejare på det.
5, Deras spårvagnssystem är fruktansvärt bra. Väldigt tydligt, på ett språk du verkligen inte förstår, var du är och vilka stationer som kommer härnäst. Betyder dock inte att man inte kan gå av fel..
6, Det har en urusel kvinnosyn. På varje ställe vi har varit på så har alla vänt sig med betalningen till Toni. Och när jag har velat beställa själv, då har de antagit att jag inte ska ha något. Skärpning, Im a indepent women!! Jag betalar allt som oftast för mig själv och gillar inte att känna mig som ett bihang.
Imorgon blir det att checka in Pragborgen, Pretiniparken och Mala Strana. Då kommer jag nog också kunna ladda upp riktigt fina bilder.
Vad kan jag då konstatera av de första timmarna i Prag?
1, Det är en modern - men gammal stad. Husen känns gamla, men så kommer man in på ett fik/matställe och det finns Hi-Fi. Det gör en lite lycklig i själen och så tycker man om staden.
2, Deras priser är... livsfarliga. Du får betala max 25 spänn för en öl. Och då är det riktigt dyrt. Och vi betalade ungefär 35 kr för två cuba libre.
3, Man får röka inne på restauranger, fik och matställen. Exotiskt.
4, De unga människorna är betydligt bättre på engelska än vad jag hade föreställt mig. De lite äldre verkar dock inte vara några hejare på det.
5, Deras spårvagnssystem är fruktansvärt bra. Väldigt tydligt, på ett språk du verkligen inte förstår, var du är och vilka stationer som kommer härnäst. Betyder dock inte att man inte kan gå av fel..
6, Det har en urusel kvinnosyn. På varje ställe vi har varit på så har alla vänt sig med betalningen till Toni. Och när jag har velat beställa själv, då har de antagit att jag inte ska ha något. Skärpning, Im a indepent women!! Jag betalar allt som oftast för mig själv och gillar inte att känna mig som ett bihang.
Imorgon blir det att checka in Pragborgen, Pretiniparken och Mala Strana. Då kommer jag nog också kunna ladda upp riktigt fina bilder.
Bild 9: Någon ur din släkt
Hela min familj är representerad, utom min fina, älskade mamma. Så självklart får det bli en bild på henne. Och Kittekatten.
Vi är framme!
Vi kom fram! Sitter på hotellet, I love 2010-talet med Wi-Fi. Packa upp, duscha och göra sig i ordning står på schemat. Sen blir det drinkar till ett skamlöst lågt pris.
På gång mot Arlanda!
På gång mot Arlanda!
Tar I-phone semester
Imorgon åker vi till Prag. Det kommer bli en helt suverän resa. Väskan är packad, 12 kilo blev det. Inte så farligt ändå. Bortsätt från att jag inte kommer att förstå ett ord tjeckiska, och jag, som alltid, kommer vara skitnervös inför resan, så är det en sak som grämer mig.
Internetåtkomsten. Med en smartphone blir man jävligt van vid att vara nåbar jämnt. Det kommer nog gå bra, men kännas konstigt. I alla fall första timmarna. Jag ska rappotera till er, och facebook på kvällarna. Ska ha, som tur är, internet på hotellet. Vi får hoppas att det fungerar i realiteten också, annars kommer det nog bli lite jobbigt. Men jag ska nog klara av det då med. Har i alla fall några inlägg som ligger och väntar på att publiceras, så helt dött kommer det inte vara här i vilket fall som helst.
Internetåtkomsten. Med en smartphone blir man jävligt van vid att vara nåbar jämnt. Det kommer nog gå bra, men kännas konstigt. I alla fall första timmarna. Jag ska rappotera till er, och facebook på kvällarna. Ska ha, som tur är, internet på hotellet. Vi får hoppas att det fungerar i realiteten också, annars kommer det nog bli lite jobbigt. Men jag ska nog klara av det då med. Har i alla fall några inlägg som ligger och väntar på att publiceras, så helt dött kommer det inte vara här i vilket fall som helst.
Världens finaste kärlekslåt?
Världens finaste kärlekslåt? Kan vara. I alla fall topp 10.
Eller denna. Filmat från en spelning som jag var på. Undra om jag syns?
Eller denna. Filmat från en spelning som jag var på. Undra om jag syns?
Bild 8: En person som du saknar
Bilden har några år på nacken, men vad jag saknar henne!
Packa, the Smiths och resnerver...
Packa, the Smiths och resnerver...
Kontamineringsrisk!
Kontamineringsrisk!
Resnerver
Jag tampas med resnerver. Har tillbringat tiden med att fixa in ny musik i mobilen, suttit för många timmar vid datorn, tvättat, diskat. Har jag börjat kolla åt packningen? Nej. Det får bli efter middagen.
Fan, kan det inte finnas något bot mot det?
Fan, kan det inte finnas något bot mot det?
Fettfläck på soffa - tips någon?
Vi har fått en rätt stor fettfläck på soffan. Ursprung är oklart, men den är där i alla fall. Någon som vet något bra sätt att få bort den?
Vi har blivit tipsade på galltvål och det lutar nog att vi får åka och köpa sån när vi kommit hem från Prag. Men är det någon som har en annan idé, så kom gärna med tips!
Vi har blivit tipsade på galltvål och det lutar nog att vi får åka och köpa sån när vi kommit hem från Prag. Men är det någon som har en annan idé, så kom gärna med tips!
Jan Stenmark, en nyvunnen kärlek.
Innan jag börjar packa så måste det tvättas. Det ger mig dötid. Under denna dötid har jag upptäckt Jan Stenmark. Jag har länge vetat vem han har. Men jag kan inte varit mogen, men nu har något hänt. Jag förstår, helt plötsligt, hans storhet och skrattar högt flera gånger. Min kära vän Lilla Vild har länge varit ett fan, men det är först nu jag verkligen förstår hans storhet. Så bjuder jag på en av de roligaste jag har hittat hittentills.
Snygga människor sover snyggt
Vid 7.00 tyckte någon att det var dags att jag gick upp. Det tyckte in jag som tur va och somnade om till, 8.00, sen 9,00 och tillslut blev klocka 10.00. Då kände jag för att skrika rakt ut: JAAAA, JAG KOMMER UPP!!! Det gjorde jag så klart inte, det hade varit väldigt neurotiskt gjort. Eftersom Herr T sov så fint bredvid mig. Men det bevisar för mig, återigen, att bara för att jag är uppe senare sover jag inte lika länge. Jag vaknar ungefär (nåja, kanske med en timmes diff) vid samma tid - är alltså bara en jävla massa tröttar än i vanliga fall.
Inför Prag
Dricker ett vattenglas efter några vinglas. Snart sovdags, klockan är sena timmen för mig. Så här sent är jag aldrig vaken. Fastnat i Prag tittande. Läsa på, kolla bilder och drömma mig bort.
Kommer nog bli en fantastisk resa.
Kommer nog bli en fantastisk resa.
Bild 7: En bild som du aldrig lagt upp
Jag vet inte, men jag tror inte jag har lagt upp denna bild. En hyena som dricker i reservat (som jag vid skrivande stund inte minns namnet på) i Sydafrika.
Recension: Red Riding Hood
Rödluvan, men ändå inte riktigt som vi känner till henne. I denna filmversion så har vargen bytts ut mot en varulv, och ja, det är egentligen ganska lite som påminer om orginalsagan.
Historien utspelar sig i en liten by som många år har varit hemsökt av en varulv, men under årtionden har byborna vid varje fullmåne offrat sina bästa djur till varulven, och den har låtit människorna leva. Så en dag så dör en av flickorna i byn. Varför har varulven börjat döda människor igen, och vem är varulven egentligen?
Rödluvan är huvudperson i historien, och det visar sig snart att varulven har en koppling till henne. Hon är självfallet otroligt vacker, och har både en friare och älskare som trånar efter henne.
Filmen är väldigt vacker gjort, och animationen av varulven ser äkta ut. Jag kan inte säga att det blir riktigt läskigt, utom i en scen där berömda repliker från orginalsagan används. Då vill jag nästan inte titta! Bröder Grimm visste nog ändå vilka ord som skulle väljas för att de ska bli riktigt otäckt. Jag är nästan helt övertygad om att jag har listat ut vem varulven är, och tycker därför att filmen är lite väl förutsägbar, när det visar sig att jag har haft fel hela tiden. Och det är bra, det är aldrig roligt när man har listat ut svaret på gåtan redan i början.
Filmen är alldeles lagom lång, 1 h och 40 min, och det är välvärt att lägga denna tid på Red Reding Hood.
Historien utspelar sig i en liten by som många år har varit hemsökt av en varulv, men under årtionden har byborna vid varje fullmåne offrat sina bästa djur till varulven, och den har låtit människorna leva. Så en dag så dör en av flickorna i byn. Varför har varulven börjat döda människor igen, och vem är varulven egentligen?
Rödluvan är huvudperson i historien, och det visar sig snart att varulven har en koppling till henne. Hon är självfallet otroligt vacker, och har både en friare och älskare som trånar efter henne.
Filmen är väldigt vacker gjort, och animationen av varulven ser äkta ut. Jag kan inte säga att det blir riktigt läskigt, utom i en scen där berömda repliker från orginalsagan används. Då vill jag nästan inte titta! Bröder Grimm visste nog ändå vilka ord som skulle väljas för att de ska bli riktigt otäckt. Jag är nästan helt övertygad om att jag har listat ut vem varulven är, och tycker därför att filmen är lite väl förutsägbar, när det visar sig att jag har haft fel hela tiden. Och det är bra, det är aldrig roligt när man har listat ut svaret på gåtan redan i början.
Filmen är alldeles lagom lång, 1 h och 40 min, och det är välvärt att lägga denna tid på Red Reding Hood.
Hundkunniga: Vad är detta för ras?
Vad är detta för hund mån tro? Har en gissning på Amstaff som låter trolig, några andra förlsag? Det bodde på ett hostell i Sydafrika och var mkt snäll. Jag har tänkt på det en tid nu och tänkte lika bra fråga. Kan mkt väl va en blandras... Men, mitt intryck var någon slags kamphund.
Tips på småspel, tack!
Jag behöver tips på sådana där småspel, som inte ska vara krävande för hjärnan, men ack så beroendeframkallande. Lite som majhong och M/S röj. De ska gå snabbt att spela dem men man kan göra det om och om igen. För nedladdning eller online, spelar ingen roll. Är inte intresserad av spel där man ska sköta/ta hand om djur/gårdar/sjukhus/bergochdalbanor/vad fan som helst som man kan tänka sig.
Min kärlek till listor.
Jag gillar listor. Det är fint och bra med listor. Man känner sig organiserad och när man har gjort någonting på listan får man dra ett streck/göra en bock och då känns det fint.
Därför gör vi varje vecka en att göra lista. Så ingenting glöms bort och för det är roligt att bocka av. För mig är nog ändå de viktigaste den där delen med att ingenting ska glömmas bort. Jag är så fruktansvärt förvirrad, tankspridd och glömsk att även med listan glömmer jag saker. Så kan det vara.
Nu har jag gjort en packlista inför Prag. Vad ska vara med som jag har säkert har glömt bort, eller inte tänkt på? Tips och idéer motages tacksamt!
Därför gör vi varje vecka en att göra lista. Så ingenting glöms bort och för det är roligt att bocka av. För mig är nog ändå de viktigaste den där delen med att ingenting ska glömmas bort. Jag är så fruktansvärt förvirrad, tankspridd och glömsk att även med listan glömmer jag saker. Så kan det vara.
Nu har jag gjort en packlista inför Prag. Vad ska vara med som jag har säkert har glömt bort, eller inte tänkt på? Tips och idéer motages tacksamt!
Önska mig lycka till!
Önska mig lycka till!
Morgonkaffe
Sitter med de bästa av allt, morgonkaffet. Bäst blir det alltid om man får dricka det i lugn och ro, utan stress och framför datorn eller tv.
Vad har dagen i sitt sköte då? Vi får se. Det ska skrivas packlista inför Prag, vi åker på måndag och imorgon måste jag packa. Efter det är det blankt, men det kan va ganska skönt det med.
Vad har dagen i sitt sköte då? Vi får se. Det ska skrivas packlista inför Prag, vi åker på måndag och imorgon måste jag packa. Efter det är det blankt, men det kan va ganska skönt det med.
Design-hjälp
Jag behöver verkligen hjälp med designen på min blogg. Kan du något om detta? Och har lust att hjälpa mig! Hör av dig!
Recension: Baksmällan II
Återigen får vi träffa på svensexegänget från baksmällan. Denna gång är det Stue som ska gifta sig. Med den senaste svensexan i färskt minne bestämmer han sig att han ska ha en lugn svensexebrunch. Så klart blir det inte riktigt så, utan två dagar innan bröloppet tar hela gänget, plus den blivandes brudens lillebror Teddy en öl på stranden. På morgonen vaknar de upp i ett hotellrum i bankok, Stu med en ansiktstatuering, en apa på rummet och Teddy saknas.
Samma upplägg som förra filmen - en galen natt som ingen minns, ett exotiskt djur på rummet och en person saknas. Förra gången var det hysteriskt roligt, fungerar det även denna gång? Ja, det gör ju faktiskt det. Jag skrattar mig igenom filmen, sakerna som händer i denna film är om möjligt sjukare än ettan. Roligast är ändå Chow och Allan som är två helt fantastiska karaktärer, de får mig att skratta högt flera gånger.
Jag lider inte av att de känns upprepande, även om jag inser att historien känns skriven en andra gång. Skulle det fungera en tredje gång? Nej, jag tror inte det, men det beror på hur mycket nya sjuka saker manusförfattarna kan komma på.
Filmen är helt klart sevärd, du kommer skratta högt flera gånger, om du har någon humor vill säga. Speciellt roligt är det när Stu återigen har trasslat till det med en hora, mer än så säger jag inte!
Samma upplägg som förra filmen - en galen natt som ingen minns, ett exotiskt djur på rummet och en person saknas. Förra gången var det hysteriskt roligt, fungerar det även denna gång? Ja, det gör ju faktiskt det. Jag skrattar mig igenom filmen, sakerna som händer i denna film är om möjligt sjukare än ettan. Roligast är ändå Chow och Allan som är två helt fantastiska karaktärer, de får mig att skratta högt flera gånger.
Jag lider inte av att de känns upprepande, även om jag inser att historien känns skriven en andra gång. Skulle det fungera en tredje gång? Nej, jag tror inte det, men det beror på hur mycket nya sjuka saker manusförfattarna kan komma på.
Filmen är helt klart sevärd, du kommer skratta högt flera gånger, om du har någon humor vill säga. Speciellt roligt är det när Stu återigen har trasslat till det med en hora, mer än så säger jag inte!
Normer är inget för min värld
Jag är lite av en sån människa som inte följer vett och etikett. Eller, i alla fall inte på vissa sätt. Jag tycker det är bra, normer om vad man ska och inte ska göra är förlegat, och om människor ser snett på en för det - tråkigt för dom.
Jag menar, hur ologiskt är det inte egentligen? Varför ska jag låta bli att göra någonting som jag har lust med - bara för att folk kan tycka och tänka en massa. För sanningen är den att det bara är en massa antagande de gör, det antar att det är på ett sätt och frågar aldrig. Har man kommit på något i sitt fina huvud då är det omedelbart en sanning - det vet väl alla, eller?
Och tänker väl ni att om man resonerar på detta sätt kan man missa massa chanser för folk blir lite rädda när man inte följer dessa strika, oftast sociala, normer. Visst, det kan vara så, det erkänner jag. Men då ställer jag mig frågan om jag är intresserad av att ha människor i mitt liv som tror att det vet saker, utan att ha frågat. Nej, inte speciellt, för normerna är ett sätt att få människor att tro att allting fungerar mer eller mindre likadant, och det mina kära vänner, det kan jag tala om för er, att det gör det inte alls. Inte i min värld i alla fall....
Jag menar, hur ologiskt är det inte egentligen? Varför ska jag låta bli att göra någonting som jag har lust med - bara för att folk kan tycka och tänka en massa. För sanningen är den att det bara är en massa antagande de gör, det antar att det är på ett sätt och frågar aldrig. Har man kommit på något i sitt fina huvud då är det omedelbart en sanning - det vet väl alla, eller?
Och tänker väl ni att om man resonerar på detta sätt kan man missa massa chanser för folk blir lite rädda när man inte följer dessa strika, oftast sociala, normer. Visst, det kan vara så, det erkänner jag. Men då ställer jag mig frågan om jag är intresserad av att ha människor i mitt liv som tror att det vet saker, utan att ha frågat. Nej, inte speciellt, för normerna är ett sätt att få människor att tro att allting fungerar mer eller mindre likadant, och det mina kära vänner, det kan jag tala om för er, att det gör det inte alls. Inte i min värld i alla fall....
Bild 5: En gamal bild på dig själv
Ja, det är väl en gammal bild om något. Jag på pappas axlar och brorsan bredvid. "Bääääjjjaaa" sa jag tydligen alltid, så skulle jag sitta..
På väg hem genom ett blött Sverige.
På väg hem genom ett blött Sverige.
Numera när jag har linser får jag allt oft...
Numera när jag har linser får jag allt oftare visa leg i affären. De ser alltid lite förlägna ut när de ser min ålder. Jag tar de som en komplimang!
Bild 6: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge
Jag är inte med på bilden, men två vänner jag inte har varit med på länge får vara det. Johanna och Emmelie. Fina, underbara vänner. När jag bestämde mig för denna bild (som inte var i min ägo - men jag har frågat!) så började jag nästan gråta av saknad. Det händer inte ofta kan jag lova.
Öbon som blev stadsmänniska
Idag har jag varit ute i naturen, haft en riktigt frilufsdag. Det är fint, på många sätt. Det är stilla och lungt i naturen och man har tid att tänka och samla kraft. Egentligen, uppvuxen på en ö som jag är, borde jag vara en natur människa av rang. Jag borde kunna nästan allt om fiske, hur man tänder en eld och vilken fågel som är vilken. Verkligheten ser annorlunda ut, vilket kan förvåna många som lär känna mig. Jag är en urusel simmare och kan knappt ro, och att skilja en fisk från en annan, ja, det kanske jag klarar av med 4-5 arter. (Vilka flera sorter jag har lärt mig på senare år.) Varför blev det så? Kanske är det min uppväxt, mina föräldrar var aldirg särskilt drivna på att få ut oss i skogen, även om de kanske gjorde tappra försök mellan varven, speciellt min pappa. Fast de gav snart upp, skulle jag tro, och insåg faktum - hon är ingen naturmänniska.
Nej, jag väljer nog staden framför naturen (nästan) alltid. I staden är de få saker som skrämmer mig, visst att bli mördad, våldtagen eller rånad gör självfallet det. Men den risken ser jag som väldigt liten. I naturen är sannolikheterna mycket högre att skrämmande saker kommer att dyka upp, en geting, broms eller valfri äcklig insekt.
Sen är det så att man ofta blir varm i naturen, solen gassar och det olidligt. Eller så regnar det och man blir blöt. Det hör även till saken att jag är 1000 ggr bättre på att dricka en latte/ta en öl och snacka än vad jag är på att hitta svamp som är ätbar. Inte för att jag har letat speciellt många gånger, men jag skulle tro att jag på min höjd känner igen 3-4 svampar, så att låta mig plocka svamp låter livsfarligt. Och jag skulle tro att jag är betydligt bättre på att dansa (trots att jag är dålig på det) än vad jag är på att trä på en mask på en krok. För att inte tala om att nattklubben (trots att det var länge sen sist) känns som en mer natrulig miljö för mig än vad fiskebåten gör..
Och så är väl sanningen den att ensamheten i naturen skrämmer mig mer än vad en trånga tunnelbana någonsin kommer göra. Så är det bara, det går inte att ändra på. Så de tillfälliga gästbesök i naturen som jag gör är trevliga inslag, något som får mig att njuta just då, men jag är ändå glad att det är så sporadiska som det är. Det är bara att inse faktum: Jag kommer aldrig bli en frilufsmänniska, även om egen hämtad/fiskad/jagad mat alltid smakar godast.
Nej, jag väljer nog staden framför naturen (nästan) alltid. I staden är de få saker som skrämmer mig, visst att bli mördad, våldtagen eller rånad gör självfallet det. Men den risken ser jag som väldigt liten. I naturen är sannolikheterna mycket högre att skrämmande saker kommer att dyka upp, en geting, broms eller valfri äcklig insekt.
Sen är det så att man ofta blir varm i naturen, solen gassar och det olidligt. Eller så regnar det och man blir blöt. Det hör även till saken att jag är 1000 ggr bättre på att dricka en latte/ta en öl och snacka än vad jag är på att hitta svamp som är ätbar. Inte för att jag har letat speciellt många gånger, men jag skulle tro att jag på min höjd känner igen 3-4 svampar, så att låta mig plocka svamp låter livsfarligt. Och jag skulle tro att jag är betydligt bättre på att dansa (trots att jag är dålig på det) än vad jag är på att trä på en mask på en krok. För att inte tala om att nattklubben (trots att det var länge sen sist) känns som en mer natrulig miljö för mig än vad fiskebåten gör..
Och så är väl sanningen den att ensamheten i naturen skrämmer mig mer än vad en trånga tunnelbana någonsin kommer göra. Så är det bara, det går inte att ändra på. Så de tillfälliga gästbesök i naturen som jag gör är trevliga inslag, något som får mig att njuta just då, men jag är ändå glad att det är så sporadiska som det är. Det är bara att inse faktum: Jag kommer aldrig bli en frilufsmänniska, även om egen hämtad/fiskad/jagad mat alltid smakar godast.
Dagens lunch, karelskapiroger!
Dagens lunch, karelskapiroger!
Katten Simon ger vacker tass
Åh, jag måste dela med mig av Simon som ger vackertass, och sedan byter på komando. Bortse från min röst och att inspelningen är väldigt smal, det är första gången jag filmar och lägger upp på internet!
Recension: Trassel
Trassel
Disneys filmatesering av Rapunzel är en snabb och rolig historia som får mig att skratta till flera gånger, trots att jag är så trött att jag trodde jag skulle somna flera gånger. Och självklart ska den ses med engelsktal och svensktext, som med alla animerade filmer.
Bakgrundshistorien känner ni väl till? Rapunzel har blivit kidnappad som litet barn av en ond häxa som behöver henne för att hålla sig ung. Hon gömmer henne i ett torn och hennes hår får växa, sedan blir hon räddad av en fager man och återförenas med sin familj. Hur väl detta stämmer överns med orginal sagan vet jag inte, trots att jag vet att jag har hört den, det vittnar en teckning om från de tidiga skolåren.
Animeringarna är det snyggaste på länge, jag kan verkligen se att denna film har varit gjord för 3D, men jag har svårt att avgöra om filmen tjänar på det eller inte. Karaktärerna känns även lite ovanliga, det är inte riktigt lika förutsägbart som det brukar vara i dessa filmer, även om könsrollerna är tydliga och vi alla förstår hur det ska sluta.
Men den stora behållningen bland karaktärerna är hästen, som mer beter sig som en hund. Scenerna där hästen är med får mig att skratta högt flera gånger.
En film som är sevärd, men ingenting ni kommer att minnas om 100 år, så att säga. Men har ni ca 1.40 över en kväll, och kan ni absolut slå på denna film.
Disneys filmatesering av Rapunzel är en snabb och rolig historia som får mig att skratta till flera gånger, trots att jag är så trött att jag trodde jag skulle somna flera gånger. Och självklart ska den ses med engelsktal och svensktext, som med alla animerade filmer.
Bakgrundshistorien känner ni väl till? Rapunzel har blivit kidnappad som litet barn av en ond häxa som behöver henne för att hålla sig ung. Hon gömmer henne i ett torn och hennes hår får växa, sedan blir hon räddad av en fager man och återförenas med sin familj. Hur väl detta stämmer överns med orginal sagan vet jag inte, trots att jag vet att jag har hört den, det vittnar en teckning om från de tidiga skolåren.
Animeringarna är det snyggaste på länge, jag kan verkligen se att denna film har varit gjord för 3D, men jag har svårt att avgöra om filmen tjänar på det eller inte. Karaktärerna känns även lite ovanliga, det är inte riktigt lika förutsägbart som det brukar vara i dessa filmer, även om könsrollerna är tydliga och vi alla förstår hur det ska sluta.
Men den stora behållningen bland karaktärerna är hästen, som mer beter sig som en hund. Scenerna där hästen är med får mig att skratta högt flera gånger.
En film som är sevärd, men ingenting ni kommer att minnas om 100 år, så att säga. Men har ni ca 1.40 över en kväll, och kan ni absolut slå på denna film.
Recension: Thanh Tai Palace
Thanh Tai Palace
EN thailändk restaurang i Kristinehamn, fungerar det? Nja, de är tvugna att både ha Kinamat och mongoliskbuffé på menyn, men de Thailändskarätterna är ändå det som får störst plats på menyn.
Jag går dit med Herr T:s familj, och funderade på att ta den mongoliskabuffen. Den är god, och det känns alltid bra att se maten när den tillagas. Tyvärr så serverades den inte när vi var där. Jag valde i stället fläskkött med champinjoner och bambuskott. Och det var väl helt okej gott, även om det alltid känns tråkigt när man upptäcker att champinjonerna är ifrån en burkl. Varför kan de inte kosta på sig riktiga? Maten var även väldigt salt, men det gick att äta. Helt okej gott, jag förväntat mig inte mycket mer.
Vi sitter utomhus och bli serverade av någon som verkar vara ägarens son. I hiphop kläder delar han ut bestick och ta bestälningar, och det märks att han inte har någon utbildning. Han sträcker sig över hela bordet och lägger gafflar och knivar på fel sida om varandra. Han är i alla fall trevlig, vilket är ett plus.
Alla verkade vara nöjda med sin mat, men Herr T som tog en typisk thailändskrätt verkade tycka att det var riktigt gott. För min mat, plus en öl, fick jag betala 150 kr ungefär. Helt klart överkomligt.
Ett ställe som fungerar och äta på, men som jag kunde gissa, inte har det där lilla extra. Däremot är de fina morotsfjärillarna som två av oss får ett fint inslag, och det skapade diskusioner om hur de hade gjort de. Alltid kul med sådana inslag.
EN thailändk restaurang i Kristinehamn, fungerar det? Nja, de är tvugna att både ha Kinamat och mongoliskbuffé på menyn, men de Thailändskarätterna är ändå det som får störst plats på menyn.
Jag går dit med Herr T:s familj, och funderade på att ta den mongoliskabuffen. Den är god, och det känns alltid bra att se maten när den tillagas. Tyvärr så serverades den inte när vi var där. Jag valde i stället fläskkött med champinjoner och bambuskott. Och det var väl helt okej gott, även om det alltid känns tråkigt när man upptäcker att champinjonerna är ifrån en burkl. Varför kan de inte kosta på sig riktiga? Maten var även väldigt salt, men det gick att äta. Helt okej gott, jag förväntat mig inte mycket mer.
Vi sitter utomhus och bli serverade av någon som verkar vara ägarens son. I hiphop kläder delar han ut bestick och ta bestälningar, och det märks att han inte har någon utbildning. Han sträcker sig över hela bordet och lägger gafflar och knivar på fel sida om varandra. Han är i alla fall trevlig, vilket är ett plus.
Alla verkade vara nöjda med sin mat, men Herr T som tog en typisk thailändskrätt verkade tycka att det var riktigt gott. För min mat, plus en öl, fick jag betala 150 kr ungefär. Helt klart överkomligt.
Ett ställe som fungerar och äta på, men som jag kunde gissa, inte har det där lilla extra. Däremot är de fina morotsfjärillarna som två av oss får ett fint inslag, och det skapade diskusioner om hur de hade gjort de. Alltid kul med sådana inslag.
Ett litet, men trevligt, sömnpiller.
Gårdagen var intensiv, men rolig. Jag var så trött vid 23.00 att jag bara ville sova, men, Herr T fick mig att se Trassel. En recension kommer senare! Efter det slockna jag nästan direkt, så att sätta sig och skriva blogg var det inte tal om. Får bli nu istället!
Förmiddagen var lazy, jag läste, pysslade, löste korsord och såna där riktigt ta det lungt aktiviteter. Vid 14 - snåret så kom Herr Ts syster över och allihoppa åkte till Kristinehamn, vi skulle nämligen fira att Herr Ts mamma fyllde år.
Först iväg till Picasso och äta den obligatoriska mjukglassen doppad i choklad. Chokladen stelnar och det blir så gott! Är egentligen inte vidare fan av mjukglass, men just där, vid Picasso, är den fantastiskt god. Samtidigt ringde min läkare och det var bra, trodde hon skulle ringa först på måndag. Då skulle jag vara i Prag och medicinen slut, så det hade inte varit något vidare.
Sen tog vi en tur till Ica Maxi. Sista vintern vi bodde där så rasde taket in på grund av all snö, stod en del i tidingarna om det. I våras öppnade de igen, men vi var där först nu. VIlken fräsch och modern butik! Öppna ytor, ett apotek inne i affären, glasdörrar för ALLA kylvaror. Såg verkligen proffisgt ut, nu får vi hoppas på att det inte händer några mer olyckor. Köpte mig i alla fall en mascara (köpte en häromdagen som var kass, inskaffade mig en ny nu). En Max factor false lash effect, den hade fått bra betyg i Aftonbladet söndag, så jag tänkte att den provar vi. Till det blev det en till ögonskuggspenna, sån där kladdig. Så blev det två par skor också, ett typ par badtofflor och en sandal. Det var inte riktigt meningen... Tog ut medicinen med, och tog reda på om jag behövde intyg för att ta de genom tullen. Det behövde jag inte, men bra att de kan svara så snabbt. Man vill ju inte åka dit för smugling och hamna i ett tjeckisktfängelse. Hua! (Någon gång ska jag skriva och berätta om medicinen också, vad det är och varför. Men inte idag.)
Sen en sväng ner på stan - skulle egentligen inte ha något, men kom hem med ett par byxor, 2 vidatoppar och ett linne. Och inget var svart! Jag är stolt.
Sen begav vi oss till restaurangen Thanh Tai Palace, det besöket får en egen recension tror jag.
Det var dagen i Kristinehamn det, på hemväg somna vi i bilen och sen var jag seg resten av kvällen. Det vart långt, en novell.. Tänk så det blir ibland.
Förmiddagen var lazy, jag läste, pysslade, löste korsord och såna där riktigt ta det lungt aktiviteter. Vid 14 - snåret så kom Herr Ts syster över och allihoppa åkte till Kristinehamn, vi skulle nämligen fira att Herr Ts mamma fyllde år.
Först iväg till Picasso och äta den obligatoriska mjukglassen doppad i choklad. Chokladen stelnar och det blir så gott! Är egentligen inte vidare fan av mjukglass, men just där, vid Picasso, är den fantastiskt god. Samtidigt ringde min läkare och det var bra, trodde hon skulle ringa först på måndag. Då skulle jag vara i Prag och medicinen slut, så det hade inte varit något vidare.
Sen tog vi en tur till Ica Maxi. Sista vintern vi bodde där så rasde taket in på grund av all snö, stod en del i tidingarna om det. I våras öppnade de igen, men vi var där först nu. VIlken fräsch och modern butik! Öppna ytor, ett apotek inne i affären, glasdörrar för ALLA kylvaror. Såg verkligen proffisgt ut, nu får vi hoppas på att det inte händer några mer olyckor. Köpte mig i alla fall en mascara (köpte en häromdagen som var kass, inskaffade mig en ny nu). En Max factor false lash effect, den hade fått bra betyg i Aftonbladet söndag, så jag tänkte att den provar vi. Till det blev det en till ögonskuggspenna, sån där kladdig. Så blev det två par skor också, ett typ par badtofflor och en sandal. Det var inte riktigt meningen... Tog ut medicinen med, och tog reda på om jag behövde intyg för att ta de genom tullen. Det behövde jag inte, men bra att de kan svara så snabbt. Man vill ju inte åka dit för smugling och hamna i ett tjeckisktfängelse. Hua! (Någon gång ska jag skriva och berätta om medicinen också, vad det är och varför. Men inte idag.)
Sen en sväng ner på stan - skulle egentligen inte ha något, men kom hem med ett par byxor, 2 vidatoppar och ett linne. Och inget var svart! Jag är stolt.
Sen begav vi oss till restaurangen Thanh Tai Palace, det besöket får en egen recension tror jag.
Det var dagen i Kristinehamn det, på hemväg somna vi i bilen och sen var jag seg resten av kvällen. Det vart långt, en novell.. Tänk så det blir ibland.
Bild 4: En bild på en konstig tid i ditt liv
Året var 2003 och det är Kents vita konsert på stadion. Jag står längst bort, i extas. Egentligen gör jag en fuling, för är inte jag som hr tagit bilden. Förlåt. Hade sett Kent 7-8 gånger vid detta laget och var verkligen frälst. Lite konstigt är det allt, men jag ångrar ingenting.
(Inlägget skulle publicerats igår. Bah!)
Sommarpyssel.
Sommarpyssel.
Kattgos!
Kattgos!
Fisketur
Då var en dag i Värmland avklarad. Jag lovade att ge er min fiskehistoria.
Vi åkte ner till småbåthamnen, det var risk för regn men det var uppehåll när vi klev ur bilen. Jag bad Herr T trä masken, för jag hade inte alls kläder för fiske, men hans pappa hjälpte mig med spöet och masken. Det var himla snällt, fast jag känner mig som en stadsbo när jag behöver hjälpt med sådant.
Jag började meta och ganska snabbt fick jag en 3 kilosfisk. Kom ihåg att detta är en fiskehistoria. Jag blev så klart glad, och bäst av allt: Den lossna själv från kroken så jag slapp hålla på och pilla på den. Skönt, det är lite läskigt med levande fiskar. Sen slängde jag i metkroken igen, och ganska snabbt nappa det. Denna fisk var inte lika stor, men den slet sig! Och fiskelinan fastna i trädet. (Helvetes, djävla skit - varför händer det alltid mig?) Jag drog och slet - och vips, så var linan av. I trädet hängde flötet och narrade mig. Herr T:s pappa kom och räddade situationen, som så många gånger förr. Han slog och slog och lyckades tillslut få ner flötet från grenen och sätta på en ny lina.
Men vad hände, med han slog på trädet? Det börja regna. Inte farligt till en början, men tillslut så öste det ner. Jag fick låna Herr T:s pappas spö och stod och meta en stund till, och fick två mycket mindre fiskar än den första. Men jag blev allt blöttare och blöttare. Och jag började frysa med, det gjorde de andra också. Så vi bestämmde oss för att packa ihop och åka hem.
Herr T:s pappa han nästan inte fiska något alls, jag fick lite dåligt sammvete. Jag borde vara lite mer naturig av mig. Av fisken fick katterna vi en jätte fin middag.
Vi åkte ner till småbåthamnen, det var risk för regn men det var uppehåll när vi klev ur bilen. Jag bad Herr T trä masken, för jag hade inte alls kläder för fiske, men hans pappa hjälpte mig med spöet och masken. Det var himla snällt, fast jag känner mig som en stadsbo när jag behöver hjälpt med sådant.
Jag började meta och ganska snabbt fick jag en 3 kilosfisk. Kom ihåg att detta är en fiskehistoria. Jag blev så klart glad, och bäst av allt: Den lossna själv från kroken så jag slapp hålla på och pilla på den. Skönt, det är lite läskigt med levande fiskar. Sen slängde jag i metkroken igen, och ganska snabbt nappa det. Denna fisk var inte lika stor, men den slet sig! Och fiskelinan fastna i trädet. (Helvetes, djävla skit - varför händer det alltid mig?) Jag drog och slet - och vips, så var linan av. I trädet hängde flötet och narrade mig. Herr T:s pappa kom och räddade situationen, som så många gånger förr. Han slog och slog och lyckades tillslut få ner flötet från grenen och sätta på en ny lina.
Men vad hände, med han slog på trädet? Det börja regna. Inte farligt till en början, men tillslut så öste det ner. Jag fick låna Herr T:s pappas spö och stod och meta en stund till, och fick två mycket mindre fiskar än den första. Men jag blev allt blöttare och blöttare. Och jag började frysa med, det gjorde de andra också. Så vi bestämmde oss för att packa ihop och åka hem.
Herr T:s pappa han nästan inte fiska något alls, jag fick lite dåligt sammvete. Jag borde vara lite mer naturig av mig. Av fisken fick katterna vi en jätte fin middag.
Efter en blöt fisketur, på med goströjan. ...
Efter en blöt fisketur, på med goströjan. Berättar min fiskehistoria i ett längre inlägg ikväll.
Bild 3: En bild på någon i din familj
Min bror!
Minigolf, jag leder! Men bara 2a banan än ...
Minigolf, jag leder! Men bara 2a banan än så länge, har en hole in one!
Lunchmat: fantastisk egen fångad och grava...
Lunchmat: fantastisk egen fångad och gravad lax. Den smälter i mun!
En av mina favorit författarinnor, läs, lä...
En av mina favorit författarinnor, läs, läs, läs!
Om jag kunde läsa dina tankar
Skulle vara skönt att hålla rätt spår mellan varven, men mina tankar flyger så lätt iväg. Det bara bubblar där inne, gud vad mycket jag hinner koka ihop på en dag. Jag är verkligen en människa som ser senarion framför mig - bra eller dåligt? Vet inte, jag har som tur vad en höggrad av realitycheck inom mig så jag har koll på vad som är vad. Och det är tur det, annars skulle jag inte verka ens de minsta normal (vad nu det innebär.)
Det skulle vara spännande att se hur andra människor tänker, alltså inte så mycket vad de tänker utan hur de tänker. Alla människor kanske tänker på det som komma skall, på vad som kommer ske? Alla kanske minns och tänker i bilder? Åh vad jag skulle vilja vara en fluga på din vägg, eller snarare en hjärncell i din hjärna.
Bortsätt från detta har jag insett att jag är en mer noggran bloggare nu än vad jag var tidigare. Jag försöker i alla fall läsa igenom det jag skriver en gång - kanske jag hittar något stavfel. Här får ni protestera om ni vill. Och att det blir mer bilder och mindre text. Det tycker jag är bra, så länge det inte går till en överdrift. För lite text är inte heller bra, allt är en balansgång här i livet.
Ta mig inte för på stort allvar just nu, jag har druckit ett par glas vin. Nu ska jag alldeles snart stopa in öronpropparna och krypa ner under täcket.
Sov gott mina vänner!
Det skulle vara spännande att se hur andra människor tänker, alltså inte så mycket vad de tänker utan hur de tänker. Alla människor kanske tänker på det som komma skall, på vad som kommer ske? Alla kanske minns och tänker i bilder? Åh vad jag skulle vilja vara en fluga på din vägg, eller snarare en hjärncell i din hjärna.
Bortsätt från detta har jag insett att jag är en mer noggran bloggare nu än vad jag var tidigare. Jag försöker i alla fall läsa igenom det jag skriver en gång - kanske jag hittar något stavfel. Här får ni protestera om ni vill. Och att det blir mer bilder och mindre text. Det tycker jag är bra, så länge det inte går till en överdrift. För lite text är inte heller bra, allt är en balansgång här i livet.
Ta mig inte för på stort allvar just nu, jag har druckit ett par glas vin. Nu ska jag alldeles snart stopa in öronpropparna och krypa ner under täcket.
Sov gott mina vänner!
Efter bastun, helt fantastisk känsla i kro...
Efter bastun, helt fantastisk känsla i kroppen.
Vi är framme! Bättre sent än aldrig, premi...
Vi är framme! Bättre sent än aldrig, premiär bad! För min del med vanliga kläder.
Bild 2: En bild på dig själv
Onödigt med beskrivning känns det som.
Tank-, glass- och toastopp i Arboga.
Tank-, glass- och toastopp i Arboga.
Växlat pengar inför Prag resan. Nu har vi ...
Växlat pengar inför Prag resan. Nu har vi 63 sådana här i vår ägo. Känner mig rik! Nu: mot Värmland.
Förvandlingen
Jag packar min väska och förvandlas helt plötsligt till en gubbe. Hur kommer sig detta? Vad är det som händer när väskan blir packad?
Leonard Cohen. Jag lyssnar, lyssnar och lyssnar och tycker om nästan varje låt. Det är kört för mig, snart växer skägget. Det är jag alldeles säker på. Hur kommer det sig då? Allting börjar med mitt favoritcitat:
Leonard Cohen. Jag lyssnar, lyssnar och lyssnar och tycker om nästan varje låt. Det är kört för mig, snart växer skägget. Det är jag alldeles säker på. Hur kommer det sig då? Allting börjar med mitt favoritcitat:
There is a crack, a crack in everything. That's how the light gets in.
Ett citat som nog kan förklara mycket av min inställning till människor, ja kanske till hela livet. Citatet kommer från Anthem, är snäll nog att lägga upp ett klipp åt er. Och på den vägen är det.
(Mamma och pappa - bli inte tokiga nu. Citatet kommer även bli min nästa tatuering. Tänkt länge och bestämt mig. Någon gång efter sommaren blir det av.)
Ett citat som nog kan förklara mycket av min inställning till människor, ja kanske till hela livet. Citatet kommer från Anthem, är snäll nog att lägga upp ett klipp åt er. Och på den vägen är det.
(Mamma och pappa - bli inte tokiga nu. Citatet kommer även bli min nästa tatuering. Tänkt länge och bestämt mig. Någon gång efter sommaren blir det av.)
Det svåra med att starta projekt
Har startat ett litet blogg projekt, en bild för varje dag med ett tema. Självfallet har jag inte kommit på sakerna själv, så smart är jag inte, men sno idéer, det kan jag. Så under kvällen har jag roat mig att hitta bilder att lägga upp, som passar till rubrikerna, och en av rubrikerna har jag gjort om. "En bild på din mage", vem fan är intresserad av att se ens mage? Jag skulle inte vara intresserad av en sådan bild, så den fick göras om efter mitt tycke och min smak. (Det kommer alltså publiceras en bild varje dag.)
I alla fall har jag kommit fram till två saker, först och främst att projektet är svårare att ro i hamn än vad jag trott. Dels att det är svårt att komma på vad man ska ta för bilder, men också att avsaknaden av bilder har gjort det svårt. Jag har med andra ord tagit alldeles för lite bilder i mina dagar, samt att en hel del av bilderna jag vill dela med mig av är tagen med gammaldags kamera (!!), plus att jag verkligen är bra på att radera bilder och har bilderna på två olika datorer. Det sist nämnda kan jag kanske göra något åt imorgon, om jag hinner. Vi åker till Värmland då, så det kanske blir svårt. Ska i alla fall bli bättre på att ta bilder. Och spara dem, någon gång är de bra att ha. Det har i alla fall slutat med att jag har fått tigga runt bland mina vänner, för att få bilder på dem, men det gör mig egentligen inte så mycket. Men lite mer besvärligt blir det...
Sen har jag även insett hur mycket fina människor jag har i mitt liv, människor jag verkligen bryr mig om och älskar. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag är en lycklig lottad själ som får ha er i mitt liv!
Nu är det dags att sova. Imorgon blir det att ordna inför avresa och vara hemifrån i 5 dagar. Samt packa och lite ärenden på stan innan den 3 h långa bilresan börjar.
Puss på er!
I alla fall har jag kommit fram till två saker, först och främst att projektet är svårare att ro i hamn än vad jag trott. Dels att det är svårt att komma på vad man ska ta för bilder, men också att avsaknaden av bilder har gjort det svårt. Jag har med andra ord tagit alldeles för lite bilder i mina dagar, samt att en hel del av bilderna jag vill dela med mig av är tagen med gammaldags kamera (!!), plus att jag verkligen är bra på att radera bilder och har bilderna på två olika datorer. Det sist nämnda kan jag kanske göra något åt imorgon, om jag hinner. Vi åker till Värmland då, så det kanske blir svårt. Ska i alla fall bli bättre på att ta bilder. Och spara dem, någon gång är de bra att ha. Det har i alla fall slutat med att jag har fått tigga runt bland mina vänner, för att få bilder på dem, men det gör mig egentligen inte så mycket. Men lite mer besvärligt blir det...
Sen har jag även insett hur mycket fina människor jag har i mitt liv, människor jag verkligen bryr mig om och älskar. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag är en lycklig lottad själ som får ha er i mitt liv!
Nu är det dags att sova. Imorgon blir det att ordna inför avresa och vara hemifrån i 5 dagar. Samt packa och lite ärenden på stan innan den 3 h långa bilresan börjar.
Puss på er!
Kvällspromenad vid Hässelby strandbad, dop...
Kvällspromenad vid Hässelby strandbad, doppa fötterna och önskade att badkläderna var med.
Kärlek på flaska!
Kärlek på flaska!
Tvättid. Notera hur föregående tvättare in...
Tvättid. Notera hur föregående tvättare inte har tagit bort ludden från filtret. Och hur de som har tagit bort luddet har lagt det på golvet. Två tvättsynder. Jag hatar vår tvättstuga!
Vikten av att välja rätt ord
Vi minns säkert alla de vidriga dåden på Max, Saga och Engla. Återigen har ett barn blivit bragt om livet. Att hugga ett oskyldigt barn, en 7-åring, är för mig helt oförståligt. Men detta ska inte handla om hur människor som mördar barn tänker, det vet jag ingenting om, och vill inte veta. Jag kan bara anta att de inte kan vara friska...
Utan detta ska handla om aftonbladets artikel. Det väljer att skriva detta: "Ynglingen, som är sju år, dog på förmiddagen till följd av sina skador." Jag reagerade starkt på ordet yngling. Hur tänkte journalisten när man valde det ordet? Varför skrev han inte barn istället? När jag söker på order yngling på synonymer.se så kommer bland annat dessa förslag upp: ung man, grabb, ungdom, tonåring. Inte ett ord som för mig, och säkert många andra är förknippat med en liten pojke.
Jag kan föreställa mig vad detta beror på, och har jag rätt, då är det så cyniskt att jag vill spy.
Utan detta ska handla om aftonbladets artikel. Det väljer att skriva detta: "Ynglingen, som är sju år, dog på förmiddagen till följd av sina skador." Jag reagerade starkt på ordet yngling. Hur tänkte journalisten när man valde det ordet? Varför skrev han inte barn istället? När jag söker på order yngling på synonymer.se så kommer bland annat dessa förslag upp: ung man, grabb, ungdom, tonåring. Inte ett ord som för mig, och säkert många andra är förknippat med en liten pojke.
Jag kan föreställa mig vad detta beror på, och har jag rätt, då är det så cyniskt att jag vill spy.
Girls just wanna have fun
Min dag är fylld med så mycket roligheter, detta kommer, utan tvekan bli den bästa dagen på semestern!
Jag ska:
- Tvätta.
- Vaxa benen.
- Packa.
- Städa lite.
Åh, alla mina favoritsaker på en och samm dag. Me love! Ni kommer aldirg kunna få en roligare dag än jag.
Går det att göra något annat än älska henne 80-tals onipice och hur hennes rum verkar oändligt stort?
Jag ska:
- Tvätta.
- Vaxa benen.
- Packa.
- Städa lite.
Åh, alla mina favoritsaker på en och samm dag. Me love! Ni kommer aldirg kunna få en roligare dag än jag.
Går det att göra något annat än älska henne 80-tals onipice och hur hennes rum verkar oändligt stort?
Bild 1: Någon du umgås mycket med
Min sambo, Herr T, får jag väl ändå säga att jag umgås en del med.
Sömntjuvar
Jag kan inte sova mer. Och jag har då inte sovit 8 timmar. Det gör mig lite arg, och mycket trött. Vem sömntjuven är det är oklart, den kurrande magen eller det som gnisslar varje gång jag precis håller på att somna. Att vakna var 20 min är ju inte riktigt min grej, så det får bli frukost.
Gillar, gillar, gillar!
Den svenska björnstammen (varför vill jag alltid skriva det svenska björnnästet?!?!)
Och så en gammal, underbar, klassiker!
Och så en gammal, underbar, klassiker!
Recension: Aya Sofya
Efter en rundvandring på söder bestämde vi oss för detta ställe, maten såg lockande ut, fanns ledigaplatser på uteserveringen, och maten lät god.
Det visade sig vara en resturang med turkisk inriktig, och även här var maten god! Jag beställde entrecot, som var grillad, med någon typ av fetaost och vitlöksröra. Mycket god! Till detta var det en sallad, BBQ-sås samt ris och potatis. Kändes ovanligt att man fick både potatis och ris, vilket var trevlig. Ris, som kan vara torrt och tråkigt var saftigt och smakade faktiskt någonting, inte helt vanlig med ris. Vi kom fram till att potatisen var bakpotatis, som var uppdelad och grillad. Det var gott, men den kunde ha varit mer saltad. Personligen hade jag velat haft köttet lite rödare, men det är väl en smaksak. Herr T beställde fetaost fyllda köttfärsspett, med samma tillbör som jag. Även han var nöjd, men höll med om att potatisen var lite för dåligt saltad. Han hade även velat ha mer av den goda BBQ-såsen.
Det blev tre öl och en kaffe, och jag betalade, med drick 350 kr för detta, och det kändes som ett pris som jag var villig att betala utan att problem.
Det visade sig vara en resturang med turkisk inriktig, och även här var maten god! Jag beställde entrecot, som var grillad, med någon typ av fetaost och vitlöksröra. Mycket god! Till detta var det en sallad, BBQ-sås samt ris och potatis. Kändes ovanligt att man fick både potatis och ris, vilket var trevlig. Ris, som kan vara torrt och tråkigt var saftigt och smakade faktiskt någonting, inte helt vanlig med ris. Vi kom fram till att potatisen var bakpotatis, som var uppdelad och grillad. Det var gott, men den kunde ha varit mer saltad. Personligen hade jag velat haft köttet lite rödare, men det är väl en smaksak. Herr T beställde fetaost fyllda köttfärsspett, med samma tillbör som jag. Även han var nöjd, men höll med om att potatisen var lite för dåligt saltad. Han hade även velat ha mer av den goda BBQ-såsen.
Det blev tre öl och en kaffe, och jag betalade, med drick 350 kr för detta, och det kändes som ett pris som jag var villig att betala utan att problem.
Recension: Sardin
Recension: Sardin
Trångt som en sardinburk, alla gånger. Vi satt ute och åt, så vi led inte av det, men jag kan tänka mig att om man sitter inne blir det lite jobbigt, eller mysigt. Beroende på hur man ser det...
Sardin är ett tapas ställe, så det är smårätter som gäller. Jag beställde rosmarin och apelsin kyckling, och fick helt oväntat aoli till samt potatiskylfort och ännu mer aloli med en tomatsås jag inte minns namnet på. Mycket gott, och jag blev mätt så det räckte. Till detta dracks två utsökt goda spanska öl, som jag inte minns namnet på. Min vän beställde sparris med någon slags mandelgrejs på och någon ost, skulle gissa parmensan, samt någon slags sallad med räkor och lax, som var upplagt i ett coctailglas. Hon tyckte väl att de var lite futtigt med fyra sparrisar för priset hon betala, men annars blev även hon mätt och verkade nöjd.
Men det som var det riktigt fina med detta ställe var servicen, wow vilken kunnig och trevlig personal. Och detta gör mer för helhets upplevelsen än vad man kan tro.
Trevligt ställe som jag kan rekomendera, helt klart!
Trångt som en sardinburk, alla gånger. Vi satt ute och åt, så vi led inte av det, men jag kan tänka mig att om man sitter inne blir det lite jobbigt, eller mysigt. Beroende på hur man ser det...
Sardin är ett tapas ställe, så det är smårätter som gäller. Jag beställde rosmarin och apelsin kyckling, och fick helt oväntat aoli till samt potatiskylfort och ännu mer aloli med en tomatsås jag inte minns namnet på. Mycket gott, och jag blev mätt så det räckte. Till detta dracks två utsökt goda spanska öl, som jag inte minns namnet på. Min vän beställde sparris med någon slags mandelgrejs på och någon ost, skulle gissa parmensan, samt någon slags sallad med räkor och lax, som var upplagt i ett coctailglas. Hon tyckte väl att de var lite futtigt med fyra sparrisar för priset hon betala, men annars blev även hon mätt och verkade nöjd.
Men det som var det riktigt fina med detta ställe var servicen, wow vilken kunnig och trevlig personal. Och detta gör mer för helhets upplevelsen än vad man kan tro.
Trevligt ställe som jag kan rekomendera, helt klart!
Dricker rosé och försöker göra de bästa av...
Dricker rosé och försöker göra de bästa av situationen. Ikväll öl och mat. Me like semester!
Otippat inlägg: träning
Igår frågade en vän mig om vi skulle börja simma ihop. Det tyckte jag lät som en bra idé, jag behöver verkligen börja träna igen och att göra det med en vän har flera fördelar.
1, Du har någon som drar dit dig när du verkligen inte har lust.
2, Du får träffa din vän.
3, Det blir med ens lite roligare än att bara träna.
Sedan när jag kommer hem, så frågar en annan vän om vi ska börja gymma. Det låter ju också bra, inte för att jag någonsin kan se mig själv gymma på ett gym med andra. Men va fan - har jag en kompis med mig blir det lättare.
Så, det verkar ju som att jag ska börja träna i höst. Om det nu finns någon högre makt (vilket det troligtvis inte gör) verkar det som den har bestämt sig för att jag ska börja träna. Nu kommer den svåra frågan - vad ska jag välja? För är det verkligen troligt att jag kommer träna mer än en gång i veckan?
Fast - satsar man på stjärnorna så kommer man till trätopparna.
1, Du har någon som drar dit dig när du verkligen inte har lust.
2, Du får träffa din vän.
3, Det blir med ens lite roligare än att bara träna.
Sedan när jag kommer hem, så frågar en annan vän om vi ska börja gymma. Det låter ju också bra, inte för att jag någonsin kan se mig själv gymma på ett gym med andra. Men va fan - har jag en kompis med mig blir det lättare.
Så, det verkar ju som att jag ska börja träna i höst. Om det nu finns någon högre makt (vilket det troligtvis inte gör) verkar det som den har bestämt sig för att jag ska börja träna. Nu kommer den svåra frågan - vad ska jag välja? För är det verkligen troligt att jag kommer träna mer än en gång i veckan?
Fast - satsar man på stjärnorna så kommer man till trätopparna.
Det fungerade!
Åhå, nu fick jag det att fungera att blogga från mobilen med. Bra där, känns som det är allt mer nödvändigt eftersom jag sitter rätt minimal tid vid själva datorn nuförtiden.
(Älskade smartphone, vad skulle jag göra utan dig?)
Vi har börjat med lite såna här icke inlägg, men det är okej, så där i början. Måste ju få igång allt först! Sedan måste jag ta itu med designen, men det blir en senare fråga. Nu: dags att göra sig anständig!
(Älskade smartphone, vad skulle jag göra utan dig?)
Vi har börjat med lite såna här icke inlägg, men det är okej, så där i början. Måste ju få igång allt först! Sedan måste jag ta itu med designen, men det blir en senare fråga. Nu: dags att göra sig anständig!
Måns
Måns
I'm back!
Tänka sig. Tvåårs uppehåll, men lagom till semestern är jag tillbaka. Vad beror det på? Jag vet inte riktigt, men behovet av att skriva har varit stort den senaste tiden. Så vi kör! Jag har inga ambitioner, det är lika bra att låta bli. Förutom att jag ska försöka få in mer bild, ska nu lista ut om man kan skicka bilder från iphonen, eller rentav blogga från den.
Hoppas det finns några som läser, i sådana fall, välkomna!
Hoppas det finns några som läser, i sådana fall, välkomna!
