Ett gömt behov

Är hemma i föräldrarhemmet. Det är tyst och mörkt omkring mig, ska snart sova men vill författa ett inlägg till er först. Det har varit en fin dag. Jag åkte ut till Norrtälje för att träffa Katta. Det var ett halvår sen sist. Det kändes som igår. Vi ses på tok för sällan, vi måste bli bättre på det. Hon vet nog inte riktigt hur stark och fin hon är, hur jag beundrar henne. Jag lovar mig själv att jag ska bli bättre på att höra av mig till henne, för att jag vill. För hon är en person som ger mig kraft och glädje. Sådana personer ska man ta tillvara på och behandla väl. Fina, fina Katta.

Sen begav jag mig ut till Arholma. Jag möte Matilda på båten. Fina, fina Matilida. Som alltid har ett gott ord till övers. Och hjärtat på rätt ställe, det är viktigt det där med var hjärtat sitter. Och som allt är så självklart med, man behöver inga krångliga inledningar eller drevande ord. Man bara vet var man har varandra. Det är så fantastiskt skönt,

Fan, ni ska veta vad lyckligt lottad jag är. Jag har sådana fantastiskt fina vänner i mitt liv, att ni nog inte förstår. De är modiga, starka, kloka och fina. De har hjärtat på rätta stället, kommer med de goda råden och förstår att saker inte är enkla eller självklara. För det är ju det som är grejen med att ha hjärtat på rätt ställe; då vet man hur det är när det gör riktigt jälva ont, men jag tror också att man vet när det är fantastiskt jävla fint.