Swing Tarturo och en minnesvärd kväll
Igår var det en fantastiskt kväll. Mamma berättade att det var ett swingband på dansbanan som spelade, hon hade hört två av medlemmarna uppträda i kyrkan och tyckt att de var fantastiskt bra, och ville gärna kolla på dem när de spelade. Jag tänkte att, ja, det skadar väl inte att gå dit. Så jag, Herr T och mamma promenerade upp till dansbanan för att tittta och lyssna på Swing Tarturo. Jag hade verkligen inte förväntat mig någonting, utan trodde helt ärligt att det skulle vara lite småtrist.
Men vad jag blev överaksad! Här hade vi ett fantastiskt tight band med en bra sångerska, som även spelade någon slags minitrumpet. Med sig hade hon en kille på gittar, en tjej på kontrabas och en kille på trombon. De spelade fantastiskt tight ihop, och de två timmarna var rena glädjen. En av de bästa konsterterna jag har varit på på länge! Man ville dansa, dansa, dansa, vilket jag dessvärre inte gjorde, utan jag satt där, typiskt svenskt och diggade med lite smått.
Alla var skickliga, men göteborgare på trombon, han, han var i en annan divesion. I hängselbyxor och gubbkeps och göteborska gick det inte bli att tänka på Håkan, vilken är en fantastisk komplimang bara det. Men sedan när han spelade så levde han sig in i musiken på ett sådant sätt att det var helt makalös. Både Herr T och jag blev uppslukade av hans karisma, scenärvaro och utstrålning att vi tyckte att det var givet att han var en lyssande stjärna. Och en förbannd duktigt trombonist som fick ljud att komma från trombonen som jag inte ens visste fanns. Att han hade steppskor, dansade swing och pratade så passande blygsamt gjorde inte saken sämre.
Så, om Swing Tarturo har turen att passera era breddgrader, ge de en chans, det är det verkligen värt.
Efter att konserten var slut, och efter en del velande, hamnade vi i den legendariska sjöboden i goda vänner lag. Det var en perfekt avslutning på kvällen, och det blev faktiskt en av de trevligaste kvällarna på länge. Så trevlig att vi bestämde oss för att stanna två dagar till, det kommer självfallet leda till apmycket ångest för mig på söndag, eftersom jag börjar jobba på måndag, men det, det får det vara värt.
Men vad jag blev överaksad! Här hade vi ett fantastiskt tight band med en bra sångerska, som även spelade någon slags minitrumpet. Med sig hade hon en kille på gittar, en tjej på kontrabas och en kille på trombon. De spelade fantastiskt tight ihop, och de två timmarna var rena glädjen. En av de bästa konsterterna jag har varit på på länge! Man ville dansa, dansa, dansa, vilket jag dessvärre inte gjorde, utan jag satt där, typiskt svenskt och diggade med lite smått.
Alla var skickliga, men göteborgare på trombon, han, han var i en annan divesion. I hängselbyxor och gubbkeps och göteborska gick det inte bli att tänka på Håkan, vilken är en fantastisk komplimang bara det. Men sedan när han spelade så levde han sig in i musiken på ett sådant sätt att det var helt makalös. Både Herr T och jag blev uppslukade av hans karisma, scenärvaro och utstrålning att vi tyckte att det var givet att han var en lyssande stjärna. Och en förbannd duktigt trombonist som fick ljud att komma från trombonen som jag inte ens visste fanns. Att han hade steppskor, dansade swing och pratade så passande blygsamt gjorde inte saken sämre.
Så, om Swing Tarturo har turen att passera era breddgrader, ge de en chans, det är det verkligen värt.
Efter att konserten var slut, och efter en del velande, hamnade vi i den legendariska sjöboden i goda vänner lag. Det var en perfekt avslutning på kvällen, och det blev faktiskt en av de trevligaste kvällarna på länge. Så trevlig att vi bestämde oss för att stanna två dagar till, det kommer självfallet leda till apmycket ångest för mig på söndag, eftersom jag börjar jobba på måndag, men det, det får det vara värt.
Kommentarer
Postat av: Toni
Bästa kvällen på hela semestern. Så otippad toppupplevelse på alla sätt.
Trackback
