Ett gömt behov

Vid 7.00 tyckte någon att det var dags att jag gick upp. Det tyckte in jag som tur va och somnade om till, 8.00, sen 9,00 och tillslut blev klocka 10.00. Då kände jag för att skrika rakt ut: JAAAA, JAG KOMMER UPP!!! Det gjorde jag så klart inte, det hade varit väldigt neurotiskt gjort. Eftersom Herr T sov så fint bredvid mig. Men det bevisar för mig, återigen, att bara för att jag är uppe senare sover jag inte lika länge. Jag vaknar ungefär (nåja, kanske med en timmes diff) vid samma tid - är alltså bara en jävla massa tröttar än i vanliga fall.