Ett gömt behov

Efter rekomendationer från en vän såg jag idag Punch: drunk - love. Och jag tror att det är en film du antagligen älskar, eller hatar. Dessvärre tillhör jag inte den första kategorin.

Adam Sandler spelar Barry som är en dysfunktionell man som har har sju systrar och arbetar på en firma som tillverkar propplösare (ni vet sådana med en gummigreji ena ändan  och ett trähandtag i andra) för toaletter. Filmen börjar med att en harmonika blir avkastat vid hans arbetsplats och en tjej vill lämna in sin bil på verkstaden bredvid. Harmonikan är med i flera delar av filmen, men jag förstår inte riktigt dess funktion. Och mellan tjejen och Barry utspelar det sig en något märklig kärleksdrama. Mitt i alltihopa har vi en utpressning mot Barry, se filmen om ni vill veta mer om den.

Fotot i filmen är vackert, jag får en känsla av Roy Anderssons senare filmen, och reklamfilmer, när jag ser den. Skådespelarinsatserna är bra, för jag tror att det är meningen att alla karaktärer ska vara riktigt märkliga. Men jag köper det inte, kanske för att jag inte förstår det. Vad är meningen med att alla beter sig så märkligt? Vad vill manus och regi har sagt med det? Varför känns knappt en enda dialog naturlg, och Barry reaktioner helt oförklarliga? Man får lista sig till en del av svaren, och det lämnar tyvärr en känsla av frustration hos mig.

Men jag tror verkligen att det är en film som många älskar, det känns verkligen som det. Att vissa hittar något i filmen, eller förstår den, på ett helt annat sätt än vad jag gör.