Ett gömt behov

Efter en heldel rörande, hackande och hällande blev det en fantastiskt middag. Herr T hade ett fulltsjå med vinbladsdolmarna, och jag lyckades få till den godaste hummusen ever. Vågar man säga att den var bättre än den på restaurang? Ja, det vågar man. För det var den. Baba Ganushen vart även den god, och myntasåsen blev helt okej. Hade kanske behövs en smula mer mynta och lite mindre vitlök. Och vinbladsdolmarna var grymt goda, även om de hade kunnat kokat en liten stund till, och det hade lyft ytterligare om vi hade haft något typ av kött i. Kanske lammfärs?




Till huvudrätt blev det Tabbuli med kyckling. Tabbulin var helt perfekt, bulguren hade dragit till sig smakerna av persilja, mynta, lime och citron på ett helt underbart sätt. Kycklingen var kryddad med koriander, spiskummin, gurkmejram, salt och så citronjucie. Den fick bra smak trots för kort marineringstid. Kändes som smaker som passade Tabbulin som handen i handsken. Tabbulie kommer nog bli en återkommande rätt hos oss, kanske även till vardags. Nyttigt, enkelt och otroligt gott. Bilden blev tyvärr lite sudig.



Och så tillsist ett fruktfat, en perfekt efterätt. Vattenmelon, bigaråer, physsalis, röda- och grönavindruvor, apelsin, nektarin, äpple, annanas och "ollonfrukt" (ser ut som en taggigboll utanpå och så öppnar man den och så är det en vittgeleiggrej innuti som ser ut som ett.... ja, ni får gissa.)



Och ja, lite mycket middag för två. Men nu har vi rester till lunchen, och en garanterad hit nästa gång de kommer gäster!