Recension: Black Swan
Kort presentation av handlingen: Balettdansös som blir galen.
Natalie Portman är lysande som Nina, balettdansösen som blir allt mer galen, en roll hon fick en välförtjänt oscar för. Flera gånger kan jag knappt skilja vad som pågår i Ninas huvud och i verkligheten, förrän i slutet av scenen. Och nu pratar vi inte om "bu-effekt"-läskigt utan "Kryperunderskinnet"-läskigt. Något jag tycker är mycket värre, men även mycket svårare att lyckas med.
Balettdelen i filmen är fantastiskt, genom filmen får man en inblick i mycket av det som kan vara problematiken med balett: krav från föräldrar, att kroppen förstörs, timmar av träning och när du tillslut blir för gammal, fast du fortfarande är ung. Filmen beskriver på ett realistiskt sätt vad jag tror att detta kan ha för påverkan på människor. Eller realistiskt eller inte, det vet jag inte, men filmen gör att det känns realistiskt.
Filmen blev även nominerad för bästa fotografi under Oscarsgalan, vilket den helt klart var värd. Det var ett mycket imponerade fotografi, vackert, bedårande och gör att man får en djupare insikt i vad som händer i Ninas huvud. Den ruskigaste scenen tycker jag nästan är när en tatuering rör sig på ett sådant sätt att det ser verkligt ut, men jag ändå, till en början, svårt att avgöra om det är på riktigt eller inte.
Filmen är helt klart sevärd, även om slutet kanske är lite förutsägbart. Det gör dock inte så mycket, eftersom vägen dit är så bra. Även om det är obehagligt...
Natalie Portman är lysande som Nina, balettdansösen som blir allt mer galen, en roll hon fick en välförtjänt oscar för. Flera gånger kan jag knappt skilja vad som pågår i Ninas huvud och i verkligheten, förrän i slutet av scenen. Och nu pratar vi inte om "bu-effekt"-läskigt utan "Kryperunderskinnet"-läskigt. Något jag tycker är mycket värre, men även mycket svårare att lyckas med.
Balettdelen i filmen är fantastiskt, genom filmen får man en inblick i mycket av det som kan vara problematiken med balett: krav från föräldrar, att kroppen förstörs, timmar av träning och när du tillslut blir för gammal, fast du fortfarande är ung. Filmen beskriver på ett realistiskt sätt vad jag tror att detta kan ha för påverkan på människor. Eller realistiskt eller inte, det vet jag inte, men filmen gör att det känns realistiskt.
Filmen blev även nominerad för bästa fotografi under Oscarsgalan, vilket den helt klart var värd. Det var ett mycket imponerade fotografi, vackert, bedårande och gör att man får en djupare insikt i vad som händer i Ninas huvud. Den ruskigaste scenen tycker jag nästan är när en tatuering rör sig på ett sådant sätt att det ser verkligt ut, men jag ändå, till en början, svårt att avgöra om det är på riktigt eller inte.
Filmen är helt klart sevärd, även om slutet kanske är lite förutsägbart. Det gör dock inte så mycket, eftersom vägen dit är så bra. Även om det är obehagligt...
Kommentarer
Trackback
