Ett gömt behov

Var och såg en dag med mamma på filmstaden söder i lördags. Den var bra, bättre än jag hade väntat. Nej, jag har inte läst boken.

Kortfattat: Handlar om en man och kvinna och deras historia genom... 20 (?) år på samma datum; 15 juli. Resten av dagarna får man inget veta om.

Alltså, idén att visa en dag ur människors liv, och inte mer, är ju genialisk. Det gör det intressant, men samtidigt den där öppningen för att kunna använda sin egen fantasi. Emma är rolig, och får mig att skratta högt flera gånger. Dexter, tja, han är en riktig skitstövel men man känner ändå sympati för honom. Och jag kan (nästan) inte hålla mig för tårar i slutet. Jodå, det går. Men det är med god vilja.

Frågan är om det är filmen eller boken, handlingen, som är bra. Jag skulle tro boken, faktiskt. Hade jag läst boken hade jag förmodligen inte blivit lika imponerad, då det egentligen inte är någon som briljerar som skådeseplare. En ganska vanlig romantisk komedi, fast det ska nog ses som ett drama.

Men, jag kan ändå rekomendera den. En feel good film som får dig att le, helt enkelt.