Ett gömt behov

Oj. Den var svår. För jag är rädd för en hel del... Men inte riktigt rädd, alltså - jag undviker spindlar, getingar och andra kryp så gott det går. Men jag är inte fobisk.

Jag ogillar höjder, men kan utmana dem. Självklart är jag rädd att det ska hända mina nära och kära någonting, men samtidigt vet jag att på något sätt skulle jag klara det. För människan fungerar så - vi fixar det. Jag vet bara inte hur.

Något jag däremot är rädd för, på riktigt, det är att göra mig illa. Därför staplar jag fram på hala vägar, vågar knappt stå på en stol och skulle aldrig drömma om att hoppa från ett högt föremål. Jag kan ju skada mig. Men missuppfatta mig nu inte: döden skrämmer mig inte. Därför är jag inte rädd för att flyga: för händer det något kommer jag förmodligen dö, och det är inte skrämmande. Det är att skada sig, att lida, att ligga månader på sjukhus som skrämmer mig. Usch. Nu vill jag inte tänka mer på det.