Dag 01 - Presentera mig själv (del 2)
Önskan om att jag hade missat personliga egenskaper, så det blir ett till inlägg.
Jag skrev ju lite om att jag har en bra värdegrund, jag menar med det att jag inte dömer människor utan se det för vad det är. Med deras svagheter och styrkor, på samma sätt vet jag att jag har fördomar. Men alla är hjärtligt välkomna att överbevisa dem. Jag tål tyvärr inte kritik, eller, jag tål den, det bara verkar som jag inte tål den. Hamnar jag i en situation där jag får kritik eller i en konflikt börjar jag gråta. Ibland kan det handla om att jag blir så jävla arg. Och så är jag konflikträdd, men jag jobbar på det. Jag har svårt att säga nej, säger ja direkt och så tänker jag lite och kommer på att det var ju jävligt dumt.
Jag är nog lite märklig med. Säger lite konstiga saker, gör lite märkliga grejer. Gillar att göra en fånig dans för att livet ska bli lite roligare, eller säger saker utan tänka mig för. Jag gillar att synas och höras, jag vill ha uppmärksamhet. Det är ett irriterande drag hos mig som jag är medveten om. Ibland ber jag folk säga till mig om jag är som ett ånglok. Någonstans har jag också fått en självinsikt som jag faktiskt är rätt imponerad av. Jag är furktnasvärt förvirrad, slarvig, stökig och ganska lat. Jag tappar alltid bort saker, det är rörigt här hemma och jag kan helt allvarligt tappa en sak och tänka: "Ah, den får ligga där."
Jag är av socialnatur, folk har en förmåga att börja prata med mig på typ konserter och bussar och så. Jag gillar människor, men till en början kan jag verka resarverad, innan jag blir varm i kläderna. Sen går min mun i ett. Dock är det svårt att komma mig nära, jag har under åren byggt upp en mur som några, men ganska få, får komma innanför.
Förresten, jag kallar mig socialist, feminist och bisexuell. Om man frågar, det gör folk oftast inte - men om de gör det svarar jag. Dock så är det inget jag bansunerar ut, för det är inte deras ensak egentligen. Fast jag är stolt, stolt över allt jag är. Jag vet mitt egen värde och kan säga ifrån när jag eller andra inte blir behandlade rätt. Jag är ganska orädd på det viset...
Nåja, hur stämde tillägget?
Jag skrev ju lite om att jag har en bra värdegrund, jag menar med det att jag inte dömer människor utan se det för vad det är. Med deras svagheter och styrkor, på samma sätt vet jag att jag har fördomar. Men alla är hjärtligt välkomna att överbevisa dem. Jag tål tyvärr inte kritik, eller, jag tål den, det bara verkar som jag inte tål den. Hamnar jag i en situation där jag får kritik eller i en konflikt börjar jag gråta. Ibland kan det handla om att jag blir så jävla arg. Och så är jag konflikträdd, men jag jobbar på det. Jag har svårt att säga nej, säger ja direkt och så tänker jag lite och kommer på att det var ju jävligt dumt.
Jag är nog lite märklig med. Säger lite konstiga saker, gör lite märkliga grejer. Gillar att göra en fånig dans för att livet ska bli lite roligare, eller säger saker utan tänka mig för. Jag gillar att synas och höras, jag vill ha uppmärksamhet. Det är ett irriterande drag hos mig som jag är medveten om. Ibland ber jag folk säga till mig om jag är som ett ånglok. Någonstans har jag också fått en självinsikt som jag faktiskt är rätt imponerad av. Jag är furktnasvärt förvirrad, slarvig, stökig och ganska lat. Jag tappar alltid bort saker, det är rörigt här hemma och jag kan helt allvarligt tappa en sak och tänka: "Ah, den får ligga där."
Jag är av socialnatur, folk har en förmåga att börja prata med mig på typ konserter och bussar och så. Jag gillar människor, men till en början kan jag verka resarverad, innan jag blir varm i kläderna. Sen går min mun i ett. Dock är det svårt att komma mig nära, jag har under åren byggt upp en mur som några, men ganska få, får komma innanför.
Förresten, jag kallar mig socialist, feminist och bisexuell. Om man frågar, det gör folk oftast inte - men om de gör det svarar jag. Dock så är det inget jag bansunerar ut, för det är inte deras ensak egentligen. Fast jag är stolt, stolt över allt jag är. Jag vet mitt egen värde och kan säga ifrån när jag eller andra inte blir behandlade rätt. Jag är ganska orädd på det viset...
Nåja, hur stämde tillägget?
Kommentarer
Postat av: lillavild
Jag har nog bara sett dig gråta två gånger och det var i all tonårsångest... men aldrig annars. Tycker du är väldigt sansad. Och jag tycker du aldrig verkar reserverad om någon börjar prata med dig, snarare väldigt varm och välkomnande.
Och ett tillägg: Du är fantastiskt rolig!
Postat av: Moa
Nej, jag gråter inte så ofta... Men det händer. Och om jag hamnar i en konflikt händer det definitivt det är lika klart som att julen kommer varje år. Sansad? Ja, kanske... Har aldrig tänkt på mig själv på det viset.
Nja, mot främlingar kanske. Men du vet jag tänker mer i en situation där jag är med någon på typ en fest, och mitt sällskap känner alla och jag bara en. Fast det kanske bara är jag som ser det så.
Tack =)
Trackback
