Ett gömt behov

Året var 1997 och jag skulle fylla 12 år. Självklart såg jag då på Voxpop, som alla barn och ungdomar gjorde på den tiden. Och så kom han där, med ögon som gnistrade. Taylor Hanson.

Oj, oj, oj vad jag var förälskad. Just då hade jag kunnat göra vad som helst för att få träffa honom. Jag fick till och med en briljant idé, jag ringde någonstans (telia måhända?) för att kunna köpa en gammal telefonkatalog från Tulsa i Usa. Det var en smart tanke, för jag insåg att i de nya fanns han inte med, det måste vara en från några år tillbaka när de inte var kända. Jag kommer ihåg hur telefonisten sa att den skulle kosta typ 3000 kr och jag lade på. Det blev ingen telefonkatalog.

Så självklart hade jag broscher, affischer över hela rummet (även i taket) och lyssnade i timtal på deras skiva... Jag kan fortfarande sjunga i princip hela låten till vissa låtar.



Och när jag tittar på videon så här många år efteråt så minns jag lite av känslan. Se vad han lysser! Och vilka ögon och leende. Haha, så klart jag blev supersåld. Men hjälp vilka kläder de hade på sig. Skönt att vi har sagt hejdå till 90-talet.