Ett gömt behov

Ett ögonblick, så snabbt går det när jag inser att jag tappat bort något. Det kan vara lite vad som helst. Ofta en plånbok, nycklar eller en mobil. Och jag vet hur det känns, precis. Det kramar till i magen, paniken börjar växa och jag blir allt mer stressad. Det har hänt allt för många gånger för att jag ska glömma bort hur det känns. Och jag letar, allt mer stressat och desperat. vänder upp på väskan plånboken är inte där.

Eftersom detta har hänt mig några gånger börjar jag numera kunna ta dessa ögonblick med viss ro. Jag vet hur jag ska agera, vart jag ska ringa. Det gör det inte bättre, men dessa panik ögonblick blir i alla fall något mer lugna.